Så här lyder vagabonddiktaren Peter Hilles Else Lasker-Schüler-porträtt (Han var hennes enda uttalade diktarförebild och om honom skrev hon Das Peter Hille-Buch.):
Der schwarze Schwan Israels, eine Sappho, der die Welt entzwei gegangen ist.
Israels svarta svan, en Sapfo, vars värld gick itu.
Else Lasker-Schüler var också tecknare och målare och en tid levde hon på sina bilder:
Prinz Jussuf reitet auf seinen kleinen blauen Elephanten.
Inför Else Laskar-Schüler-aftonen i Julia Romanowskas salong läser jag här en av de dikter som senast införlivats i programmet. Det är dikten ”Weltflucht” ur den första diktsamlingen Styx (1902) och jag har valt den andra versionen, som skiljer sig från den första främst genom att den har färre utropstecken och versaler:
Weltflucht
Ich will in das Grenzenlose
Zu mir zurück,
Schon blüht die Herbstzeitlose
Meiner Seele,
Vielleicht – ists schon zu spät zurück.
O, ich sterbe unter euch!
Da Ihr mich erstickt mit euch.
Fäden möchte ich um mich ziehen
Wirrwarr endend!
Beirrend,
Euch verwirrend,
Zu entfliehn
Meinwärts!
…
Världsflykt
Jag vill till det gränslösa
Tillbaka till mig,
Redan blommar tidlösan,
I min själ,
Kanske finns ingen väg tillbaka.
Åh, jag dör bland er!
Ni kväver mig med er.
Trådar vill jag spinna kring mig
Till virrvarr!
Förvillande,
Förvirrande för er,
För att fly bort
In i mig.
(Min översättning kommer möjligen att förändras ytterligare något litet steg…)
Här under pausträdet blir det förmodligen tyst i några dagar, om jag inte skriver någon rad imorgon innan jag reser. Några av er som läser detta kommer jag kanske att möta här.
Jussuf reitet auf dem Kameel durch die Wüste.