Igår fick jag ett mail som bland annat innehöll den här intressanta lilla kommentaren till Putins besök i Dresden:
I förrgår, när jag övade på fjärkontrollen till den "tyska tv:n", kom jag in på en galaföreställning på Semperoperan i Dresden. Plötsligt såg jag till min häpnad Vladimir Putin sitta på första åskådarraden. Han var tydligen hedersgästen och omsvärmad av alla där. Så tog han sig till talarstolen, vecklade ut ett papper och höll ett ganska långt tal – på tyska. Efter 12 år som KGB-man i Dresden talar han rätt flytande, fast ibland snubblar han lite, när det går för fort; då ler han lite förlåtande (mot sig själv) och sänder ett halvbrett grin mot publiken och fortsätter. Talet handlade bl.a. om den rysk-tyska vänskapen (farligt ord !), om kulturens sammanbindande kraft, om Elb-Florenz, om Thomas Mann, ryska musiker etc. Sedan fick han en utmärkelse, vad det nu var och hans tyske introduktör hoverade honom mycket, fast kom med ett och annat litet tjuvnyp. Han tackade för tre tavlor, som Dresden (åter)fått från St. Petersburg och "hoppades på en fortsättning".