Kommentarer på: Om Gaza idag: Else Lasker-Schüler

Av: Britta

Britta — Mon, 22 Jun 2009 09:28:17 +0000

Saker händer i sakta mak.

Av: Karin

Karin — Sun, 11 Jan 2009 15:14:29 +0000

Såklart att ELS inte var menlös, men jag kan liksom höra mig själv säga i ett rum med skäggiga bistra beväpnade herrar: Ja, hrm, jag har ett litet förslag att komma med. (Och så reser jag mig upp och låter typ som en kd-tant, talande om karusellerna.) I bästa fall kliar de sig i skägget, inbillar jag mig. Jo, de tar mig nog för galen.

Men, som sagt, idén är bra.

Av: Keri

Keri — Sun, 11 Jan 2009 15:07:32 +0000

Ja, att börja med barnen… Vuxna är så fördomsfulla.

Jag känner till ett projekt som går ungefär åt det hållet, inte direkt med barn, men med ungdomar – och jag fick uppleva dem! [Här](http://mondschnee.blogspot.com/2007/08/west-eastern-divan-orchestra.html) har jag skrivit lite om detta. I morgon kommer de att spela i Berlin, två gånger samma afton, eftersom första konserten var redan utsåld efter några timmar.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 11 Jan 2009 13:02:00 +0000

Så menlös var hon kanske inte, men så gränslöst djärv att hon ibland kom att framstå som galen. Hon besökte till exempel antisemitiska möten på 30-talet i Tyskland och presenterade sig som jude där. Här är ett litet utdrag ur Sigrid Bauschingers biografi om henne:

*”I det ännu republikanska Tyskland”, berättar Erwin Loewenson, ”överraskade hon ledande antisemiter med sitt besök som hon inledde med presentationen: ’Else Lasker-Schüler – Jude!! – Jag kommer bara så att vi en gång talar tyska…” varvid man leende bad henne komma närmare.*

Och detta att Israel inte fanns som stat då hon levde där, säger inte att hon inte skulle ha tänkt likadant nu, när det är en stat. Klyftorna är kanske ännu större, men vägen för att överbrygga dem är kan nog ändå vara densamma.

Av: Marita

Marita — Sun, 11 Jan 2009 12:47:06 +0000

Jo, det är en vacker tanke… Kanske har jag blivit härdad eller rent av cynisk med åren och jag fruktar att de vuxna inte ska förstå poängen. När hon skrev detta var heller inte Israel en egen stat.

Men – jo, man måste börja med barnen. Andra varaktiga lösningar finns inte. Med detta är inte sagt att medling är förgäves eller att ett eldupphör i Gaza inte borde beordras fram. Men svaret ligger hos barnen – framtiden och hoppet har alltid legat hos barnen. Kanske borde FN införskaffa några karuseller…

Av: Karin

Karin — Sun, 11 Jan 2009 12:00:40 +0000

Jag tror att det skulle funka. Det kan låta som ett förslag från en närmast menlös tant, men jag tror på det.
Man upprättar en zon där våld inte får förekomma, man ställer dit en fin karusell. Man låter barnen komma med sina föräldrar eller far- eller morföräldrar. Sen får barnen åka gratis säg två tre gånger. Föräldrarna står och ser på och har tråkigt. Bredvid skulle man kunna ha en liten lekplats, där börjar barnen leka – det gör de alltid förr eller senare. Föräldrarna har fortfarande tråkigt, MEN NÄR DE SER ATT BARNEN HAR ROLIGT BLIR DE GLADA, och då börjar de prata med grannen, de andra barnens föräldrar. Barnen kommer börja vilja gå hem till varann och leka. Föräldrarna måste göra vissa ansträngningar och på den vägen blir det. När väl den här zonen funkar blir andra intresserade och fler och fler zoner kommer till stånd. Alla med fina karuseller, ofta i två våningar…