Det är klart att den stora berättelsen alltid kommer att existera, vi måste alltid se till att den inte skymfas, för den behövs för att vi ska kunna kunna förstå och gå vidare, fragmenten gör oss bara mer beroende av enkla lösningar. Att skrota de stora berättelserna behöver bara de som genereras av motsatsen: inskränktheten som hindrar oss att se helheten, och att faktiskt förstå världen i ett större perspektiv. Det obehag du kände då förstår jag mycket väl, det beledsagade mig i åratal, och jag trodde det var jag som var naken, men…

Och Lisbeth Larsson är en av de mest arroganta och obehagliga personer jag någonsin träffat, det kan också ha spelat in. Hennes maktanspråk måste du ta på allvar under den här antikrundeytan. Du får förstås sudda här, men jag ville bara ge dig cred för hur du tänkte då, jag förstår dig mycket väl.

Och jag vet att den klassiska bildning vi gör anspråk på att ha förvärvat ler i vår riktning, vem som är naken syns alltid till sist.