Men det var ju klart att sånt inte kan få existera utan att Larssons och andra kommer och kritiserar det ur ett förment folkligt perspektiv. Så naivt av mig att tro det.

Hon vill ha festen mera ”tevemässig”. Antar att det betyder att en gapig programledare skall gå runt och förolämpa gästerna och att det skall vara en scenshow där Henrik Schyffert drar av sig byxorna. (Ja, där var vi ju nästan den här gången.)

Jag får hålla utkik efter ”Anna Larsson” i fortsättningen – det kan bli roligt.

Vad var då min egen reaktion? Ja, när Haider talade fick man ibland nypa sig själv i armen för att komma ihåg vad som verkligen stod bakom hans fraser, i vilket omfält han rörde sig och vad hans politik egentligen syftade till. (Hans oskickliga och råa medarbetare bidrog också verksamt till att man aldrig förlorade perspektivet.) Med borgmästare Zilk var det likadant men där var reaktionen: jaja, Helmut, nu tar du väl i men det är ju för en bra sak så kör vidare.

Att upphöja Anna Larsson (som jag inte känner till) till populist tycker jag är att ta i. Det är väl bara en journalist (?) som kommit på en grej att göra sig märkvärdig med. Ungefär som när jag -i blygsammare skala- uttalar mig nedlåtande om Astrid Lindgren på min blogg.

Däremot – och det är en allvarlig sak – kan vi se hur verkliga populister allt oftare växer fram i blogg-och webvärlden. Vi kan se hur skickliga de är och hur de kan få tiotusentals oreflekterade anhängare att bilda ett bloggdrev för den ena eller andra saken. Ibland får bloggdreven också ett -låt vara marginellt- inflytande på det politiska skeendet vilket då framställs som att ”gräsrotsdemokratin” segrat. Ingen frågar vem som ligger bakom och varför. Omvänt: om man inte lyckas påverka politikerna då är det ”den politiska eliten” som kör över gräsrötterna. Som en strålande gestalt ur Niebelungendimmorna stiger då en ny ledare eller ett nytt enfrågeparti fram.

Det här är ting som snart måste börja diskuteras på allvar.

Ja, ursäkta Bodil, för denna långa harang.

Och visst: populisten vädjar till det lägsta hos människor, det är ett utmärkande drag.

Varför är det så viktigt för populisten att kamma hem billiga poäng? Inte för att man har ett bättre förslag eller ens något förslag alls, utan just för att man vädjar till det lägsta hos sina medmänniskor. Vi befinner oss i en global finanskris – den svenska regeringen kämpar med den, likaväl som regeringar i andra länder. Det är inte lätt och den svenska regeringen är inte ansvarig för krisen – ändå måste man från socialdemokratiskt håll kamma hem poäng hela tiden: a-kassan är för dyr och delar ut mindre pengar, arbetslösheten stiger (ja, men inte pga regeringen), regeringen är för långsam i sina beslut…allt, allt, allt ska det klagas på. Sahlin småler medan hon säger att detta blir svårt för en borgerlig regering. Ingen lyfter ett finger för att hjälpa till. Tvärtom. Man är fullt upptagen med att kamma hem billiga politiska poäng. Förstår det bara inte. Därmed är inte alls sagt, att de borgerliga partierna inte skulle göra detsamma, om situationen vore omvänd.

Populism… Nej, det är inte ett vackert ord.