För ungefär två månader sedan påbörjade man i skogen här intill en stor avverkning. Det hotfulla ordet ”slutavverkning” föregick det hela. Sedan for de stora tunga maskinerna in i skogen, träd och buskar fälldes i massor eller rycktes upp av bara farten, marken revs och slets sönder och maldes till lergröt, stigarna utplånades och landskapet avidentifierades.
Så här ser det ut där skogen nyss stod:
Och här gick för inte så länge sedan en stig bland granarna, stigen till Hagatorpet:
Och detta är vad som är kvar av älgen
som jagades över hyggets lermark:
Ser ut som du haft krig i grannskapet? Inte mycket kvar av det jag antar var vackert? Usch…
Ja, de har gjort en ovanligt ful avverkning den här gången. Under mina 18 år i den här skogskanten har jag aldrig varit med om något liknande. Det hemskaste är nog att själva marken på många ställen har förlorat sin identitet och sin historia. Det är omrörd gegga och avskrapad berggrund i stället för träd, buskar, mossa, starr, stigar och spår.
Det som finns kvar är kärren, de karga åsarna (delvis) och lite skogsrester här och där.