Nun, du funderar på vem som har rätt att yttra sig om angivarna och hur angivarna ska bemötas. Silkesvantar, boxhandskar eller nåt där emellan om jag har förstått dig rätt.

Problemet som jag ovan skrivit kan närmas med flera utgångspunkter och görs utifrån vilken moralisk och etisk syn man har. Byk ska tvättas, men när de används blir de sketna igen. Världen kan aldrig vara ren som en diamant och ständigt måste en diskussion pågå om rätt och fel handlande och historien är vår spegel, inte sant. Därför är valet mellan vilka handskar man ska närma sig problemet med helt upp till var och en och det finns inget rätt svar.

Sen hur man ska bemöta andra grundas i etikett anser jag. Man ska passa sig för hyckleriet vilket du tar upp i Grassfallet, vilket förövrigt är ett bra inlägg, och är det inte också det som Carl Gibson syfter på i Hertas fall. Det är lätt att kasta sten och skymfa när man står på säkert avstånd, vilket vi, historiens arvtagare, naturligtvis gör.

Jag talar delvis utifrån egna erfarenheter av DDR-diktaturen, eftersom jag bodde och arbetade i landet under en tid. Trots att jag var stämplad som ”utlänning eller spion från Kapitalismen” fick jag ändå – delvis på hemliga vägar – en viss insyn i vad det var att vara medborgare i det landet. Samtidigt eller kanske snarare efteråt gick det upp för mig hur svårt det är att redan ut sådana här spion- och angivarhistorier. Det hemska är att det är nästan omöjligt att veta att någon var oskyldig, det enda som går att veta eller i alla fall nästintill veta är att en och annan var skyldig – sedan detta bevisats och medgivits.

Den sak jag tar upp inlägget här ovanför är en mycket komplicerad historia och jag sammanfattade den i en kommentar här tidigare så här:

Det som hände i somras var alltså att två före detta Securitate-angivare (deras skuld är vad jag förstår bevisad) inbjöds av Rumänska kulturinstitutet i Berlin till att vara med vid en sommarakademi. Efteråt uttalade sig författaren Herta Müller i skarpa ordalag emot detta. Kulturinstitutets chef försvarade sig med att det inte var olagligt att låta före detta angivare vara med. Ernest Wichner, rumänientysk och chef för Literaturhaus i Berlin, ställde på Herta Müllers sida. Sedan dök Carl Gibson upp (också han rumänientysk) och uttalade sig emot Herta Müllers protest, eftersom han anser att hon inte varit tillräckligt tydligt emot Ceausescu-regimen för att ha någon rätt att kritisera tidigare angivare offentligt.

Här handlar det både om hur före detta angivare ska bemötas och om vilka som har rätt att ha synpunkter på sådana här angivare. Och kanske också om vem som har rätt att avgöra vilka som får yttra sig.

PS Om ”Grasshistorien” har jag skrivit lite här: En Grasshistoria: ”för att inte låta gräset växa över mig…”

Problemet kan hanteras på olika plan och grunden är att segraren skriver historien. 1. Angivarna utförde dock sina dåd innan vändningen vilket gjorde att de inte bröt mot lagen. Man kan t.o.m. påstå att de utförde sin plikt som medborgare. 2. Hur ska man bedöma deras verk moraliskt? Det anses numera att de som kämpade mot det gamla systemet gjorde rätt och de som arbetade med det gjorde fel.

Om vi vrider lite på det och tar exemplet att vi anmäler nazister som vill förstöra den svenska nationalstaten är det fel? Nu är exemplet delvis knas eftersom nazisterna inte riskerar digra straff, men ändå belysande anser jag.

Till saken hör det också att Rumänien är medlem i EU, gjorde sig av med den förre diktatorn, men egentligen tog man bara bort ett skickt och ersatte det. En förklaring jag har hört i Rumänien. Samma slags människor på tronen alltså. Detta antar jag också är vad Cartarescu syftar på i utdragen i sin artikel: ”das rein und unversöhnlich sein sollte im Fall der wahren großen Schurken: den Securitate-Offizieren, jenen, die offen Böses getan haben und die heute diejenigen sind, die in Rumänien Gesetze machen.”

Vad du har gjort är att sätta i gång en diskussion om ett ytterst intressant ämne, men det håller inte att trippa runt som på svag is. Nej, ska man diskutera det ska det göras med alla de espontaneos som står till buds.