Det är sant att jag har skrivit om det här uttrycket flera gånger tidigare – till exempel här, men allt som oftast sänder jag det ändå en irriterad tanke, eftersom det fortfarande används med samma ihärdighet i diverse kultursammanhang här i Sverige och med samma konsensuspockande tonfall. Fast det där tonfallet behövs nog snart inte, eftersom det väl numera är i det närmaste cementerat att detta att blanda högt och lågt är högt och att inte göra det är lågt. Precis som skolans kunskapsmål, trots vissa försök i annan riktning, stannat vid att vi ska kunna lika lite allihop och att det är gott så, eftersom ju kunskap är en färskvara som sedan länge ruttnat.
Därför känner jag en hemlig glädje, när jag här i mina vilda trakter ibland får höra det här uttrycket med en helt annan betydelse i sig:
Och på hyllorna där inne var det keramikfat och krukor, högt och lågt.
PS Om min hemliga glädje över krukorna verkar egendomlig – ja, det gör den! – så vill jag komma med ett litet klarläggande: I detta mikrokosmos betyder högt-och-lågt helt enkelt "massvis" eller "massvis överallt". Bon.