Har du också några favoritställen i boken förresten?

Troligen läste jag väl in för mycket i det hela.

Å andra sidan sitter yttrandefriheten trängre och trängre så det är vanligt att folk känner sig tvungna att börja med att ursäkta sig för vad man inte skriver om och vad man inte tycker.

*Däremot ger ordförrådet och språkutvecklingen i kombination med arkeologiska fynd viktiga nycklar till Europas och Asiens äldsta kulturhistoria. Det är bland annat detta som gör indoeuropeiska studier så fascinerande. Dessutom har själva den komparativa metoden, som går ut på att rekonstruera äldre språk genom att jämföra senare språkformer, en underbar skönhet jämförlig med matematikens.*

Och sedan är det ju så att Wikander själv tar upp det här med det historiska utnyttjandet av indoeuropeistiken för rasistiska ändamål på rätt många ställen i boken. Visserligen är det inte fråga om några långa passager, men han återkommer gång på gång. Så Lönnroth har kanske påverkats av detta. (Och människan söker ju gärna ondskan i det förtrogna, på platser där man sett den förr och inte i det ännu okända där den kanske snart kommer att dyka upp med stor kraft.)