Bakom allt möjligt annat som upptar min tid gräver jag fortfarande i de resianska hemligheterna. Jag läser och frågar folk i dalen om språket, kulturen, historien och om livet i Val Resia.
Stolvizza med Monte Canin i bakgrunden
Nyligen fick jag en liten sång skickad till mig av en av mina resianska bekanta. Den handlar om den vackra Marica som en dag försvinner från sin by. Sångarjaget anklagar sig själv för att han låtit henne gå till en annan, han borde ha varit mera på sin vakt. Texten slutar med orden: ”Min vackra Marica, du är vacker, du var vacker och än vackrare ska du bli”:
Lipa ma Marica
Lipa ma Marica
rinina si ti
ko tana Rušće pojdeš
u filo ćon ti prit
ko ta na Rušće si dušil
Marice me je nì
Ti hudi judi so paršlì
Marico ni so nislì
Či bej to bila hauža
nikogor makoj ma
Ja mešon bil se sbudil
da drugin na plažà
Za ne prit nutuw hiše
tas gost ja si jo dal
Za prit gorow Zagato
tri hore ja si stal
Lipa ma Marica
lipa ti si ti
da lipa ti si bila
liuča ti ći prit.
Och så här låter den – via Bengt O:s sida. Tack, Bengt!
•
Lista över mina resianska inlägg här under pausträdet:
Oggetto sconosciuto – okänt föremål
blick genom passet Sella Carnizza
[...] en liten slavisk folkspillra och ett språk med på sin höjd 2000 talare. Jag har samlat texterna här om någon eventuellt vill titta [...]
[...] texter om denna alldeles speciella dal här och senare kom det ytterligare några spridda inlägg. Här finns de samlade. Sedan ett drygt år bor jag mycket närmare dalen än jag någonsin gjort och det har då och då [...]
[...] Mellan jul och nyår läste jag den resianska diktantolgin Rozajanski serčni romonenj av Silvana Paletti i en tre- och delvis fyrspråkig utgåva: resianska, slovenska, italienska och ibland friulanska. Den resianska frågan är svår och förnekandet av släktskapet med slovenskan river gång på gång upp sår mellan resianer och slovener. Men i den här antologin finns inga spår av detta. (Jag har skrivit ganska mycket om Val Resia här förut och här är en länk till en samlande sida.) [...]