Höstfärger och höstdopp

Det har kommit några vackra dagar hit nu med sol och höstlönnens färger. I de här trakterna är lönnen det träd som har den vackraste dräkten om hösten. Inget av de andra träden kan vara både grönt, gult, brandgult och rött i en och samma stund såsom lönnen.

lönn

Varje dag vid denna tid gömmer i sig några kvartar av värme, inte mer, och under en sådan där värmekvart i förrgår tog Londi och jag årets sista bad (tror jag i alla fall). Jag valde Korseberg och inte vårt vanliga badställe vid Norskens Brygga, för jag är ingen fakir; det är för kallt för att balancera på tegelskärvor på vägen ner i vattnet. Vid Korseberg finns några plättar av sandbotten mellan klipporna; där är det lättare att ta sig ner snabbt, när vattnet känns så där brännande isigt.

Korseberg

Londi vet förstås ingenting om de här svårigheterna. Hon simmar ut i sin dubbelpäls och hämtar pinnen lika bra här som där.

Londi

Jag vet att det här med årets sista bad är ett återkommande motiv under pausträdet och kanske får det här vara sista gången, annars nöts nog upplevelsen ut till ett intet för mig. Och ni som läser kan i framtiden säkert lätt vara utan rapporter från ”årets sista bad”.

6 kommentarer till “Höstfärger och höstdopp”

  1. Inte då! Det är trevligt med höstfärger och ”sista” dopp. Kom ihåg att allting är relativt, tiden är böjd i rummet och till slut upprepar sig allt…bara på annat sätt. 🙂 Verje höst för med sig samma saker – men på olika sätt. Färgsprakande löv, hög, klar luft, ruggiga, dimmiga dagar, accelererande mörker, vila, energisamlande, nya tag, avslut…

    Fortsätt du att förundras och hänföras av allt det nya, vackra mitt i det så gamla välbekanta. Vi läser och känner igen oss. 🙂

  2. Tack för dina uppmuntrande ord, Marita! Jag greps bara av ett litet missmod vid tanken på min monotoni…

  3. En upprepning om året är väl inget farligt? Vår veckomatsedel upprepar sig mycket oftare än så… 🙂

  4. Det är väl det att det inte alls är den enda upprepningen som förekommer här. Men det är å andra sidan ingen märklig upptäckt detta att jag kan bli tjatig.

  5. Jag upplever inte det du förmedlar som tjat, Bodil. Det återkommande är som en varierad, ibland svag, ibland tydlig melodi i bakgrunden, kring vilken allt möjligt annat såväl nytt, oväntat som spännande uppenbarar sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *