Jag läser och ser mig omkring i ”Rumänska synvinklar – författarporträtt av Cato Lein och Lütfi Özkök”. Till dagens dikt här väljer jag ”Vindburen stjärna” av Ana Blandiana i översättning av Dan Shafran:
Vindburen stjärna
Redan från början bar vinden dig
som ett frö.
Jag skämtade: Vem har någonsin sett
en vindburen stjärna?
Men senare,
när du satte dig på min panna
och började gro,
förstod jag att du var ett frö.
Omättlig, vilt genomborrande min hjärna,
med obarmhärtiga strålar som alstrade rötter,
är du ett frö.
Vad synd
att den planta du,
ljus ur ljus, ger upphov till
blir synlig
först när
jag gått in i mörkret.
•
PS I Salongen är vi just nu mycket rumänska.