Kommentarer på: Nu är det september

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Sep 2008 11:32:33 +0000

Hej Johan,
ja, du känner ju Vassbotten och Norskens brygga väl, så du vet ju att det är varmare här hos oss än i den djupa Vättern.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Sep 2008 11:29:30 +0000

Hej Marita,
ja, havet är förstås mäktigare än den här lilla vassbottensfliken, men stänger man ögonen så är Vassbotten världen. Förresten var Londi och jag på en kort badtur alldeles nyss. Vi badade i en liten sollucka mellan två regnskurar.

Av: Johan

Johan — Thu, 04 Sep 2008 11:27:47 +0000

Jag var i Västergötland nu i helgen och badade om än inte i Vänern, som man är van vid, som i Vättern. Vättern en kväll sista helgen i augusti var inte så fantastiskt varm som man hade kunnat hoppas.

//JJ

Av: Marita

Marita — Thu, 04 Sep 2008 09:37:11 +0000

Nu tillför jag ju inget nytt, men vill i alla fall säga att det är en underbar beskrivning av vattnet, solen och sommaren. I juli badade vi i havet nästan varje dag. Vattnet var varmt och vi simmade långt – ofta med just slutna ögon – dök under ytan och bara ”var”. Havet öppnade sin famn och man blev ett med det – utan ansträngning, inte alls hotfullt. Det var svårt att gå upp igen, som att lämna en del av sig själv och separera det som naturligt varit en helhet.

Sedan blev det kallare ett par veckor och när solen tittade fram igen, hade hela kusten invaderats av brännmaneter. Vi doppade oss och tog ett par simtag, innan vi åter vände inåt land och säkerheten. Vi var inte längre del av havet – tolererade, men inte fullt välkomna. Nu tittar vi mest på havet med ögon och hjärta fulla av längtan efter den magiska, odelbara enheten. Hösten har gjort sin entré.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Sep 2008 08:33:35 +0000

Keri,
vi skrev visst i samma sekund nu! Jag ser att von Düffel är en riktig simmare; det är nog inte jag, men jag ligger gärna där i sjön och låter mig simmas lite hit och dit. Fast nu när det börjar bli höst rör jag mig mer beslutsamt genom vattnet.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 04 Sep 2008 08:25:24 +0000

Tack Karin, tack Mamma,

när man ligger så där både ovanpå och inuti vattnet, blint inhöljd i solljus, anar man att man lever på ett klot.

Av: Keri

Keri — Thu, 04 Sep 2008 08:25:19 +0000

En helt underbar beskrivning! – om hur det känns ”att vara en amphibien-människa för tillfället”. Jag vet precis vad du menar…

Det finns för övrigt en [tysk författare](http://www.planet-wissen.de/pw/Artikel,,,,,,,E3A88A62FB953CE8E0340003BA5E0905,,,,,,,,,,,,,,,.html#E3A88A62FB9E3CE8E0340003BA5E0905) som är galen efter att simma långa sträckor varje dag. Utan att kunna simma kan han inte skriva, säger han. Jag har läst alla hans böcker som har mycket med vattnet att göra. Vattnet som kan vara ett fiende eller vänligt mot simmaren. Så som du beskriver: ibland kamp, ibland är man ens med vattnet. Underbart!

Av: Ingeborg Nilsson

Ingeborg Nilsson — Thu, 04 Sep 2008 07:41:43 +0000

Jag tycker som Karin mycket om din text. Kanske har du ärvt det där att simma med slutna ögon mot solljuset. Skönast att simma ut – ibland gluttar jag mot Sälaklippan, en segelbåt , en havsfågel – men jag dröjer helst med att simma tillbaka till ”vår”brygga. – I dag hade jag tänkt tvätta våra badkläder !

Av: Karin

Karin — Thu, 04 Sep 2008 06:50:58 +0000

Fin text! Särskilt gillade jag det där med bollen! Jag har en dröm som återkommer ibland som liknar, jag ligger på botten av havet och tittar upp mot vattenytan där man ser solljuset glittra starkt. Vattnet går liksom du säger genom mig och jag genom det och jag är inte rädd och det är bara härligt och jag kan andas. Det funderar jag inte på då, men jag tycker att det är lite konstigt när jag vaknar.