GPS verkar vara hur bra som helst där det finns riktiga vägar, men i vildmarker eller halvvilda marker verkar det finnas luckor. Jag är inte helt förtjust i GPS, eftersom den verkar vara ännu ett sätt att flytta ut hjärnan är människans huvud. Det finns tillfällen när det gör människan hjälplösare än hon var innan hjälpmedlet fanns.

Vacker väg – verkligen! Dramatiskt också med skallgångskedjan mitt i alltihop. Nästan lite absurt…

Byn påminner om en by i Spanien, dit vi i den lilla vandrarklubben kom efter en vandring på ca. en och en halv mil. Vi åt medhavd matsäck, vilade lite och gick vidare. Nu skulle det bara vara högst fem-sex kilometer kvar av vandringen. En kille hade köpt en sprillans ny GPS och envisades med att vi alla skulle följa den. Någon sa bestämt att GPS:en valt fel väg, men killen framhärdade. Vi gick och gick och gick…vilse.
Till slut, kom vi utpumpade fram till en liten väg, där en skylt visade att det var några kilometer till platsen dit vi ville komma. GPS-killen ville ”gena” över ett fält, men möttes av iskall tystnad. Vi travade på längs vägen – stum alfalt efter en lång vandring, det kändes i benen. När vi äntligen nådde målet, hade vi gått närmare fyra mil den dagen. GPS:en såg vi inte till igen…