Jag har givit mig på det omöjliga igen. Jag försöker översätta dikter. Den här gången har jag valt en dikt ur samlingen ”Neue Wiener Mischung” av Elfriede Gerstl för mitt experimenterande. Rimmen har jag släppt för att slippa snubbla direkt:
mein faltbarer wald
ein zug fährt durch die ewigkeit
es schneit marillen von sommerbäumen
die sonnenbraunen horchen still
auf grillen und anderes getier
gern läg ich in der gartenruh
doch ohne mück und zeck (?)
drum bleib ich weg vom grünen fleck
kaum mach ich meine augen zu
erträume ich mir ferne welten
wenns sein soll auch mit rauhen zelten
mit wälder voll von känguruh
…
min ihopfällbara skog
ett tåg far genom evigheten
det snöar aprikoser från sommarträd
de solbruna lyssnar stilla
till syrsor och andra kryp
gärna skulle jag ligga i trädgårdsron
men utan mygga och utan fästing (?)
därför håller jag mig borta från det gröna
så snart jag sluter mina ögon
drömmer jag om fjärran världar
kanske också med grova tält
med skogar fulla av kängurur
Den här ihopfällbara skogen är väl en syster till pappersträdgården – ett sätt att avskilja det härliga hos naturen från dess faror och äckligheter.
