Den här dagen vräkte Vänerns vågor hårt och liksom uppsluppet ogästvänligt mot de gråa urbergsklipporna. Då och då nådde ett solglittrande kallt och pricksäkert stänk upp till oss:
Det var mer vår än sommar i den höga klara luften.
Ristningsälgarna från forntiden stod kvar, fastän de egentligen sedan alltid är på väg.
I en liten vik med ett lugnare vatten fick Londi simma pinnsim:
