Jag läser ett uppslag igen i ”med ord och utan” – en dikt av Guido Oldani, så hisnande tröstlös och ändå är den vacker. Anna Smedberg Bondesson har översatt.
I due
i due cappotti siedono vicini
portati senza portamento alcuno
come due bucce vuote di banane.
si parlano le loro cicatrici
e gli occhi sono anelli di catene,
neanche a ballare suscitano brio
li ha fatti dio non sempre riesce bene.
…
De två
de båda kapporna sitter tätt intill varann,
burna utan att de alls bärs upp,
som två tomma bananskal.
deras ärr och revor talar med varann
och ögonen är länkar i en kedja
och inte ens i dansen tänds en eld.
gud har skapat dem, han lyckas inte jämt.
De skeva hyllorna – en sådan bra illustration till dikten.
Är de från det där huset vars tillfartsväg inte längre finns?
Nej, det är det inte, fast det är nog från ungefär samma tid. Det här huset står alldeles i närheten av där jag bor – kanske är det hundra meter dit. Det är ett övergivet torp som heter eller hette Norget. Köket eller spisen i köket använde jag en gång till att illustrera [häxköket i Faust.](http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/12/08/kunskap-och-vetande-i-haxkoket/)