Jag läser vidare i lyrikantologin ”Jag i första och sista person” och väljer en ny text att visa här. Det är en dikt av Urszula Kozioł och översättningen är gjord av Anders Bodegård:
Vid havet
I skydd av natten
går månen ut och går
med jordens alla vatten
fram och tillbaka
fram och tillbaka
strax bakom ryggen
en iskall rysning
den hundrafotade vågens steg
följer dig hack i häl
det är havet ur själva djupet
som rusar huvudstupa fram
för att kasta sig för dina fötter
stunden innan
era vägar
skall skiljas åt
för alltid
