Samma dag som vi åkte till Wendisch Rietz var vi också i den lilla staden Storkow, som är en av de allra äldsta städerna i Mark Brandenburg:
Storkow gehört zu den ältesten Städten Brandenburgs. Nur 5 von 120 brandenburgischen Städten können auf ältere volle Stadtrechte (civitas) verweisen. Zwei Urkunden, eine vom 02. Mai 1209 des mächtigen Markgrafen Konrad von Landsberg aus dem Hause Wettin, und eine zweite vom 26.12.1209 vom Kaiser Otto IV. weisen das nach. Damit ist Storkow zwischen Dahme und Oder die 1. urkundlich belegte Stadt, älter als Berlin, Frankfurt (Oder) und Fürstenwalde. (Hela texten finns här.)
Det småsnöade och det var ganska bistert väder, så vi gick bara en snabb runda i stan och bort till den mäktiga tegelkyrkan, Marienkirche,
och över bron
och sedan tillbaka in till torget igen, för att där ta vår tillflykt till ett café. Tyvärr minns jag inte vad det heter. I alla fall bakar de sina kakor och tårtor själva på ett både traditionsinspirerat och nyskapande sätt – om jag får tala så här reklamaktigt. En väldigt god Käsekuchen har de och en helt underbar Mohnkuchen.
Så klarnade det upp lite och vi bestämde oss för att ta en tur till Bad Saarow också. Det är en kurort som är helt försjunken i sin ”kurortighet”. Redan stationen med sin kolonnad för tankarna till klassiska kurorter som Karlovy Vary (Karlsbad), Mariánské Lázně (Marienbad) eller för den delen San Pellegrino.
Hela den lilla staden är utspridd i ett slags parklandskap här och där genomkorsat av vägar där de få bilarna rullar fram i sakta mak. Stora vita villor blickar ut över sjön genom sina blänkande fönster. Hotell, kurrestauranger, promenadstråk i det gröna…
Vackert, fast efter en stund tröttnar vi. Hela orten är liksom ett stilleben. Vi stiger in i bilen igen och åker tillbaka till Storkow där vi kliver in på ”vårt café” igen och äter lunch, för de serverar mat också.
