Kommentarer på: Kerstin Ekman: Herrarna i skogen (2)

Av: klemperer85

klemperer85 — Tue, 06 Feb 2018 14:56:52 +0000

Jag skriver från Tyskland. Efter jag började att läsa ”Vargskinnen” och Springkällan (i Tyskland beror det på vilka böcker du kan hitta på. Jag köpte via bokbörsen en lilla literattur-historia. Det kostade 18 Euro och portot blev 40 Euro^^ – det är jättebra för mig om svenska postarbetare får mer pengar än vår tyska i Merkel-Schröder-gröna-landet! Men så kan man inte köpa vad man vill läsa.).
Jag är så lycklig att jag kan läsa t.ex. Springkällan. Vad ni alla skriver här om Herrarna i skogen (1-2) låter så bra att jag hoppas ja kan få tag i boken snart. Jag herstammer från en lilla stad mitt i ”Pfalz skogen” (”Pfälzer Wald”). Att åka och läsa, som du gjorde det nästan tio år sen, är underbart. Nu bor jag i Söder-Söder-Sverige^^ (Hamburg) och det finns ingen skog, men just darför behöver jag Ekmans skog-boken. Det finns kvaliteter i Ekmans böcker – så vit jag kan veta det nu, jag börjar bara att läsa – som inte finns i tysk litteraturen idag. Vi har fortfarande många postmoderna, ”ironiska” (det är vad de tänker de är, jag tror inte det, de är mer ”snobs”) författare, och um du läser Kerstin Ekman så är det plötsligen som om naturen börjar att växa omkring dig, eller i Springkällan som om vi kunde tala med Tora Otter eller Frida Eriksson. Språket är gränslöst och enkelt (inte för mig förstås, men hon skriver poetiskt och naturlig, inte dunkelt.) Man smakar saker och det doftar eller ibland stinkar, det är som att vara där, 1909-20 i Sverige. Finns många böcker av Ekman översättad i tysk språk, men jag skulle vilja läsa originalet. Stor tack för inlägget från söderut^^.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Wed, 19 Mar 2008 21:47:54 +0000

Istf trackback: Projekt Skogen

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Mar 2008 08:48:31 +0000

Jo, det har jag sett och skogen på omslaget är hennes bild. En underbar bild på ett rådjurskid har satt sig i mitt minne.

Om Ekman skulle få för sig att ha en blogg skulle den nog innehålla just sådant som finns i den här boken: tankar om tillvaron, om naturen, om litteraturen, om orden, om konsten skulle finnas där och bilder från vandringarna med hunden, vardagsiakttagelser om det mänskliga och det andra. Och jag skulle följa den.

Just nu läser jag början av den tredje delen. Jag tycker om att hon citerar ur Goethes ”Erlkönig” och ”Willkommen und Abschied” direkt på tyska. Det finns ju översättningar som man kan titta på om man inte förstår och dessutom sticker Ekman till läsaren små översättningsfragment och stödkommentarer, så att man egentligen inte behöver kunna tyska för att följa med. På samma sätt gör hon med de latinska citaten – aldrig pedagogiskt påträngande och klåfingrigt, utan hon ger de här små vinkarna som om hon utgick från att läsaren egentligen inte alls behöver någon hjälp.

Av: Karin

Karin — Mon, 17 Mar 2008 07:40:54 +0000

Du, apropå dina bilder. Har du lagt märke till att en hel del av bilderna har Ekman tagit själv? Fotot på omslaget är hennes, vill jag minnas, och många vackra foton inuti. Det är liksom en tryckt jätteblogg av en spränglärd europé med nordligt perspektiv, skulle man kunna säga.
Kom bara att tänka på det.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Mar 2008 05:57:47 +0000

Jag minns en dag när Londi och gick längs en av våra stigar uppför en backe i skogen åt ett håll som vi inte hade gått på ett tag. Vi gick – Londi småsprang väl – sorglöst uppåt och allt kändes som vanligt. Jag snubblade lite på en gren, det minns jag än fast det här är ganska länge sedan och det är en småsak att snubbla lite på en gren, för när vi kom upp till krönet gjorde vi båda ett plötsligt språng rakt uppåt och Londi flåsade till och det gjorde kanske jag också för där framför oss, där den vackraste delen av den här skogen alltid funnits, fanns ingenting mer än kalrakad mark.

Ja, jag tycker att du ska skaffa Kerstin Ekmans skogsbok. Den kan man vistas i länge.

Av: Einar J

Einar J — Sun, 16 Mar 2008 21:25:48 +0000

Ja, ”det där hemska” händer och det är chockerande för en skogsvandrare. Plötsligt märker man att det man mer eller mindre medvetet hade som orienteringspunkter – förutom stigarnas nätverk sådant som gläntor, trattkantarellslänter, egenartade träd, trädkonstellationer etc. – försvunnit och gjort en riktningsvill och även själsligt vilsen. Stigen själv blir egendomligt anonym och svåråtkomlig eftersom den är beroende av sin omgivning.
Jag måste bestämt också skaffa mig den där skogsboken av Kerstin Ekman.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 16 Mar 2008 12:25:50 +0000

Tack, Karin,

ja, det är väldigt stimulerande att vandra så här med en fot på bokens stig och en på verklighetens. Det ena ger till andra och tillbaka. Dessutom är det roligt att ha upptäckt ett så här lockande författarskap så här sent – det finns så mycket kvar att läsa och uppleva.

Av: Karin

Karin — Sun, 16 Mar 2008 12:03:10 +0000

Vill bara säga att jag gillar ditt tillägg mycket, när du fyller på Ekmans stigiakttagelse med din egen. Den här läsningen kan bli KANON, din av Ekman alltså!