Den läsare som är intresserad, förstår tyska och inte har så mycket tid rekommenderar jag den tyska sammanfattningen. Och för den som har mera tid så finns alltså hela den engelska versionen av boken i den andra länken.

Ja, det är väl Agri-Khan – jag tänkte mig bara någon kändare Khan…

PS Jag känner igen det där tågnamnet. Det är väl ett rätt lyckat och fartfyllt namn.

Das ganze Buch auf Englisch kann man [hier](http://books.google.com/books?id=TkMCezxOCM0C&hl=de&source=gbs_summary_s&cad=0) lesen.

China heißt auf Russisch heute übrigens immer noch Kitai. Und der Tartarenhäuptling war wohl einfach Agri-Khan… (?)

jag vet i och för sig inte hur de engelska och tyska översättningarna är, men jag antar att verket är roligast att läsa på italienska, en italienska som förresten inte har toskanskan eller florentinskan som förebild utan som bygger på den nordlitalienska variant som talades i trakten av Ferrara vid den tiden. Vissa saker påminner om dagens bolognesiska – till exempel blir ”gi” (dj) till ”z” (dz).

Tack för upplysningen om Cataio (ibland skriver Boiardo ”Catai”) – Kina alltså.

Hjälten från Sverige skymtar bara förbi lite hastigt. Så här presenteras han:

*Il re de Sueza, forte campione,
Che per nome è chiamato Santaria,
Con una lancia d’un grosso troncone
Scontrò con Antifor di Albarossia;*

Ungefärlig översättning:

Kungen av Sverige, en stark kämpe, som bar namnet Santaria, med en lans av ett kraftigt trästycke, drabbade samman med Antifor från Vitryssland.

”Cataio” är förstås ”Kitai” dvs. China. Jag tror att det heter så på ryska än i dag.

Och tänka att få läsa ordet ”famntag” igen!