vackra tydliga fågelbilder hos dig igen, ser jag. Och just gulsparvar har du också – kanske har de blivit vanligare? Årets fågel kanske är en gulsparv?

Jag funderade på om det verkligen kunde finnas några havrekorn kvar i kärven. Den har ju suttit där sedan före jul. Men tydligen fanns det det.

Gulsparven är för mig i sin tyska Goldammer-gestalt åtminstone delvis en litterär fågel. På första sidan i Joseph von Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” möter vi en gulsparv som när våren kommit säger upp sin tjänst hos bonden och ger sig ut på egna fria vingar.

Vad jag förstår är de förtjusta i havre, så jag antar att det är havre de söker i kärvarna – kanske hade de andra mattällen som blev oåtkomliga i snöyran.

det gör ingenting; jag nöjer mig med att tro att de är gulsparvar (Goldammern). Det är inte lätt att se det på de här suddiga bilderna, men i verkligheten såg de rätt ”gulsparviga” ut. Det jag försökte få med på de många bilderna var främst vimlet: snöyran och ”fågelyran”.

Jodå, Meisen – mesar – finns här och de brukar sitta på talgbollarna i det här körsbärdsträdet och de vanligaste mesarna är talgoxe (Kohlmeise) och blåmes (Blaumeise).

Trevlig vinter dock. Här har vi ju redan hälsat våren välkommen..