Kommentarer på: Berättelsens skyddskraft

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 01 Feb 2008 11:25:51 +0000

Också nornorna hör till sagogestalterna som vi bygger våra berättelser med. Och också filmer – på TV eller var de nu kan ses – är ofta en del av denna berättelseström. Något som är betydelsefullt i vårt berättande är, tror jag, återkommande och åtminstone delvis igenkännbara motiv, inte som rena upprepningar kanske utan som variationer, variationer i det oändliga: Det gamla dyker upp i ny gestalt, blir nytt, åldras, kommer tillbaka med ett annat ansikte och så vidare… (Tänk bara på ringallegorin som jag talar om här strax intill: den dyker upp om och om genom tiderna och varje gång är den en annan.)

Av: Keri

Keri — Fri, 01 Feb 2008 10:04:15 +0000

Och i en sort av berättelser känner man skyddskraften särskilt starkt tycker jag: det är isländska berättelser. Isländskarna har en lång berättare-tradition – genom alla ständer. Och det är många som skriver själv. Kanske har det med situationen där ute i atlanten att göra. Jag kan i alla fall ”tanka upp” jättebra när jag läser dem…

Av: Keri

Keri — Fri, 01 Feb 2008 09:53:05 +0000

Igår exploderade min gamla teve-apparat. Och jag tänker inte skaffa någon ny. Nej, det behövs inte.

Men böcker behövs. Böcker med berättelser och dikter! 🙂

Av: Marita

Marita — Fri, 01 Feb 2008 08:57:35 +0000

Filosofiskt och jag tror du har alldeles, alldeles rätt. 🙂 För att skapa mening i våra liv, berättar vi sagan om oss själva och våra relationer. Vi drömmer och planerar, älskar och hatar, gråter och skrattar åt denna berättelse som väver våra liv. Vi vet att nornorna sitter med saxen i handen och när som helst kan klippa av tråden till denna väv, men innan det sker, väver vi våra liv själva, skapar innebörd åt den del av väven vi kan kontrollera. Berättelsen betyder allt. 🙂