Under några dagar har det ibland kommit in en fläkt av vår i luften här. Då och då har vi sett solen och någon gång har den också värmt oss lite grann. Kanske är det här den sista vårdagen innan vintern kommer på allvar.
Jag går ofta till kärret. Där härskar en tid som inte är människans. Där avverkas inga träd, där kör aldrig någon traktor, där går inga människor. Ibland korsar älgen kärret och rådjuren rör sig försiktigt i kanten. Kärrgräset är som fuktigt ullgran med små silverstänk i den veka vårsolen. Björkarna ser magra ut så här utan lövdräkt och ensamma, även om de så är många. Marken andas ut tunna stråk av multnad men också av friskhet. Här har vi urtid.
