Kommentarer på: Kerstin Ekman: Hunden

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 03 Oct 2010 13:05:56 +0000

”Gröngöling”,
jag vill inte göra dig besviken, men inlägget här är ganska gammalt och de som var med och samtalade här då, kanske inte har sitt intresse riktat hitåt just nu. Och själv har jag tyvärr inte läst ”Händelser vid vattnet”. Lycka till ändå – och kanske dyker någon som kan hjälpa dig upp här i alla fall.

Av: pandora

pandora — Sun, 03 Oct 2010 11:05:42 +0000

Hej!

Jag har läst det mesta av vad ni har skrivit här och tycker att ni har många intressanta frågeställningar. Själv har jag precis börjat på en litterkurs och som första uppgift ska vi analysera berättarperspektivet i Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”. Har ni några tips att ge mig?

Mvh,

gröngölingen 🙂

Av: Boktoka | Hunden av Kerstin Ekman

Boktoka | Hunden av Kerstin Ekman — Thu, 01 Apr 2010 05:26:39 +0000

[…] om samma: Bodil på Under pausträdet tycker att läsningen är smärtsam och poetisk (en mycket fin recension för övrigt), Tags: […]

Av: Keri

Keri — Sat, 19 Jan 2008 11:51:27 +0000

Men jag går fortfarande vilse däruppe i fjällen och letar efter en mördare! 😉

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 19 Jan 2008 11:33:18 +0000

OK, Bengt,
då har vi fastslagit att ”förfilmning” ingår i svenskan. Bra.

”Hunden” och andra av Kerstin Ekmans böcker tar nog ingen skada av att vi hamnat ”en bit bort” och Kerstin Ekman själv skulle nog, om hon råkade titta in här, tycka att det var ganska lustigt att hennes vildmarksskildring kunde föra oss till både Hegel och Hollywood-Venedig.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Sat, 19 Jan 2008 09:48:17 +0000

Heter det verkligen “förfilmning”? Ja, nu heter det det 😉

Jo, jag glömde Liza M. men jag har bara läst hennes första bok och det var så länge sedan att jag glömt hur den var. Sedan har Bodil rätt om ”Hollywood-Venedig” men det är rätt bra ändå tycker jag, sammanhållet och välskrivet. Och så finns det en karta över V. i varje bok, sånt gillar jag.

Deckare som samhällskritik – en dam som hette Kärrholm tror jag doktorerade för något år sedan på något liknande men jag har hennes bok i Wien och den gjorde inget bestående intryck på mig. Kul också att Michael tog upp Inga Lindström – min favoritserie när jag behöver påminnas om hur fint det är i Sverige. Särskilt vädret.

Det är ju eskapism naturligtvis. Det finns som regel en hjälte eller hjältinna som kämpar mot det onda och reder ut det hela och så går det bra på slutet. Men någon sorts stil och trovärdighet får det ju finnas och det saknas som regel i nutida massproduktion.

Bodil och andra får ursäkta att jag drog det här så långt från KE.

Av: Michael Wirth

Michael Wirth — Fri, 18 Jan 2008 22:30:52 +0000

Jag tycker BO tar upp en intressant fråga, varför slår svenska deckarförfattare igenom så i Tyskland (och brittiska dto:n i Sverige)? Jag orkar själv inte med genren, men det vore värt en undersökning att få reda på om det handlar om mer än den ofta nämnda formen för (underförstådd) samhällskritik. Eller handlar det om en slags romantisering av det nordiska – jag tänker på ylledraperade filmer som går på tysk TV med pseudonymen Inga Lindström som upphovsperson och tysk intrig och tyskt tal på svensk mark – eller det faktum att Sverige blivit en viktig marknad för köp av fastigheter för permanent eller sommarbruk? I så fall skulle deckargenren kunna fylla en viss perifer funktion, som ett slags svar på en längtan bort, till ”mystiken” som allt fler får chansen att uppleva här. Hm. Jag tror inte heller att de svenska deckaristerna håller så hög klass. Läckberg har jag försökt läsa/se, men jag orkar bara ett par sidor/minuter. Uselt.

Filmatisering, försvenskning, anglifiering, norvegismer (gör jag mig som S-länare skyldig till), latinisering – let’s call the whole thing off…

I kategorien översättningar som vi hade slutat hoppas på: Hegels ”Phänomenologie des Geistes” lär komma under våren. Snacka om thriller. Sverige kommer att stanna av under dagar…

Nu är vi väldigt långt från KE, tror jag.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 18 Jan 2008 21:30:27 +0000

Jag läser ju i och för sig knappast några deckare, jag lockas helt enkelt inte av genren. Råkar jag någon gång tycka om en deckare, så är det för att det egentligen inte är någon deckare. Trots detta vill jag säga något kort – innan jag lämnar ordet till dem som vet mer – om Donna Leon. Jag läste en snutt i någon av hennes Venedig-deckare en gång: Hennes Venedig tedde sig för mig som ett slags Hollywood-Venedig.

En annan sak Bengt, om jag får vara impertinent: Heter det verkligen ”förfilmning”? Är inte detta en ganska kraftig germanism? Egentligen har jag förstås inget emot den, men jag tycker det är roligt att räcka lång näsa, när någon annan än jag gör sig skyldig till något sådant här.

Av: RenéV

RenéV — Fri, 18 Jan 2008 21:23:52 +0000

L Marklund då, Bengt, den glömde du?

Av: Bengt O.

Bengt O. — Fri, 18 Jan 2008 21:10:39 +0000

Kan vi vidga diskussionen litet och ta upp ”det svenska deckarundret” i Tyskland och andra länder? Ekman är ’hors classe’ men vad har vi i övrigt? Jag tycker att Mankel är rätt bra faktiskt även om han överdriver en hel del men det är ju i alla fall fråga om fiktion. Bäst är Nesser tycker jag. Nu skall jag provocera litet: resten är skräp. Camilla Läckberg, Åsa Larsson och framför allt Stieg Larsson det är ju bara pinsamt. Den berömde Edwardsson är väldigt ytlig tycker jag.

Jag läser gärna deckare. Mest håller jag mig till de klassiska men av de nutida tycker jag att P.D. James och Ruth Rendell håller hög klass. Sen gillar jag Donna Leon: hon är väl inte så djup och skriver mest bestsellers men som sådana tycker jag att att de är skyhögt överlägsna det svenska motsvarigheterna. Det finns också mycket trevliga österrikiska (eller är det tyska?) förfilmningar av hennes böcker.

Ja, som sagt, det här var litet provokativt men det vore kul att höra vad andra tycker?