På ett kanske lite självsvåldigt sätt har jag valt ut några stycken ur den långa texten, men för att inte gå någon på nerverna med detta tilltag sätter jag också – längst ner – in länken till hela texten. (Översättningen är gjord av Inger Johansson):

*Vi lever i en splittrad kultur där det som var självskrivet för bara några decennier sedan nu är ifrågasatt, och där det är vanligt att ungdomar efter lång utbildning inte vet någonting om världen, inte har läst någonting utan är kunniga enbart i en eller annan specialitet, till exempel datorer.*

•

*För inte alls länge sedan var det så att alla människor med någon form av utbildning respekterade lärdom, bildning, och visade respekt för vår omfattande litteratur. Vi vet förstås alla att man när detta lyckliga tillstånd rådde kunde låtsas läsa böcker, låtsas hysa respekt för lärdom, men det är väl känt att arbetande män och kvinnor längtade efter böcker, och det tog sig uttryck i 1700- och 1800-talens arbetarbibliotek, institut, skolor.*

•

*Låt oss hoppa till en skenbart mycket annorlunda miljö. Vi befinner oss i London, en av storstäderna. Det gäller en ny författare. Vi frågar cyniskt: Hurdana bröst har hon? Ser hon bra ut? Om det är en man: Karismatisk? Snygg? Vi skämtar men det är inget skämt.*

•

*Vi ser här den stora bildningshungern i Afrika, överallt i Tredje världen, eller vad vi nu kallar de delar av världen där föräldrar längtar efter att barnen ska få en utbildning som leder ut ur fattigdomen och ger det försteg som bildningen är.*

•

*Hon läser långsamt, formar orden med munnen. Boken ser svår ut. Det är en ung kvinna med två småbarn som klänger kring benen på henne. Hon är gravid. Indiern är olycklig, för kvinnans huvudduk, som borde vara vit, är gul av damm. Dammet ligger tjockt mellan brösten och på armarna. Mannen är olycklig för att alla människorna som köar är törstiga, men han har inte vatten så det räcker. Han är arg för han vet att det finns människor som dör där ute, bortom dammolnen. Hans äldre bror har tidigare skött affären, men sagt att han behövt komma ifrån och gett sig av till stan, ganska illa däran på grund av torkan.*

*Mannen är nyfiken. Han säger till den unga kvinnan: ”Vad är det du läser?”
”Det handlar om Ryssland”, svarar flickan.
”Vet du var Ryssland ligger?” Det vet han knappt själv.*

*Den unga kvinnan ser honom rakt i ögonen, full av värdighet, om än rödögd av dammet: ”Jag var bäst i klassen. Min lärare sa att jag var bäst.”*

*Hon återtar läsningen: hon vill läsa färdigt stycket.*

*Indiern ser på de båda småbarnen och sträcker sig efter en Fanta, men modern säger: ”De blir törstiga av Fanta.”*

*Indiern vet att han inte borde göra detta, men han böjer sig ner över en stor plastdunk som står bredvid honom bakom disken och häller upp vatten i två plastmuggar som han ger barnen. Han betraktar flickan som rör på munnen när hon ser sina barn dricka. Han ger henne en mugg vatten. Det gör ont att se henne dricka, så plågsamt törstig är hon.*

*Nu räcker hon honom sin plastdunk som han fyller. Hon och barnen ser noga till att han inte spiller.*

*Hon böjer sig över boken igen. Hon läser sakta men stycket fängslar henne och hon läser om det igen.*

•

*Hon tänker. Min lärare sa att det fanns ett bibliotek där som är större än snabbköpet, ett stort hus och det är fullt med böcker. Hon ler när hon går vidare och vinden blåser damm i ansiktet på henne. Jag är skärpt, tänker hon. Läraren sa att jag är skärpt. Skolans mest begåvade elev – sa hon att jag var. Mina barn ska bli skärpta precis som jag. Jag ska ta med dem till biblioteket, det som är fullt med böcker, och de ska gå i skolan och de ska bli lärare – min lärare sa att jag skulle kunna bli lärare. De ska bo långt härifrån och tjäna pengar. De ska bo nära det stora biblioteket och leva ett gott liv.*

•

*Vi är en avtrubbad skara, vi i vår värld – vår hotade värld. Vi är bra på ironi och till och med cynism. Vissa ord och föreställningar använder vi knappt, så utslitna har de blivit. Men vi kanske behöver återupprätta vissa ord som har mist sin kraft.*

*Vi äger en litteraturskattkammare – en litteraturskatt – som går tillbaka till egyptierna, grekerna, romarna. Hela denna rikedom av litteratur går att upptäcka på nytt och på nytt av alla som har lyckan att träffa på den. En skatt. Tänk om den inte hade funnits. Hur utblottade, hur tomma hade vi inte varit då.*

Här är hela texten: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_668639.svd

I övrigt tuggar inte jag heller om.
Hej

Läste apropå detta om norska ungdomars resultat i PISA-studien, det var helt katastrofalt och förklaringen var att ungdomarna var helt säkra på att få bra jobb utan att plugga ihjäl sig i skolan. Norge är visst världens rikaste land?
Och Lessings Nobelföresläsning…

Tänker fortfarande på den generation arbetare som ordnade studiecirklar och organiserade sig väl medvetna om att ett manchettyrke skulle skona deras kroppar och ge dem både bättre levnadsvillkor och högre status.

Man ska nog egentligen inte dra några slutsatser, men kanske är det så att det hela måste gå ännu mer åt helvete innan ALLA inser att trenden måste vändas.
Du ligger alltså lite före här, tror jag.

Och biblioteken som du nämner och som också är viktiga när det gäller spridning av kvalitetslitteratur är tydligen också på väg att tappa greppet – om vi tittar på vad Agneta säger lite högre upp i den här kommentarflätan. Här måste biblioteken återta sin ställning som hävdare av mångfald och kvalitet.

Att fördjupa demokratin, tja, det är ju rätt indirekt. I och för sig är det ju en demokratifråga att ha ett språk, dels att uttrycka sig med dels att förstå sin omgivning med. Det är väl i och för sig grundläggande.
Men visst har du rätt i glädjen – också.

Jag bor ju då i ett land där den här värdenivelleringen, som det väl kallas då man hävdar att en bok är en bok och att en av Läckberg är lika bra som en av Dostojevskij, inte har kommit fullt så långt. Skolsystemet är i och för sig garanten här, skulle jag vilja påstå, för att det faktiskt inte går att börja läsa skräp istället för litteratur.
Å andra sidan så tror jag fortfarande att det måste finnas starka reella motiv för att barn och unga ska vilja plugga, det ska löna sig, ekonomiskt. Det var ju den starka drivkraften även för svenska arbetare och förutsättningen nästan för det kommande välståndet.
Samhället ser helt annorlunda ut idag och man kan skriva hur mycket som helst om det.

Men i stort sett håller jag med dig. I Sverige är det skolans och folkbibliotekens roll (traditionellt) att hävda mångfald, kvalitet etc. Slutar dessa två institutioner att göra så så går det nog rätt fort utför.

tack för Wijkmarkslänken. Jag kan inte låta bli att citera ett ställe ur intervjun:

*– Medias bevakning har ändrat karaktär. Det är inte längre en fråga om att analysera ett verk skikt för skikt för att sedan göra en värdering. Man diskuterar mer författarens person och hans sociala och geografiska härkomst. Man gör ett enkelt referat. Sedan gör man en ideologisk–politisk bedömning och för den samman med vad som för övrigt står på medias agenda.*

Jag tror inte heller att man kan massutbilda svenskarna till att efterfråga kvalitetslitteratur, och jag håller med dig om att läsareliten aldrig varit stor, men problemet idag är väl att den krymper och att hela det kulturella synfältet krymper eller skrumpnar (se Wijkmarkcitatet) eller blir utkavlat till ingenting. Här tror jag ändå att saker skulle kunna vara annorlunda, det vill säga att trenden skulle kunna vändas, inte till några svindlande höjder men till det som var för några decennier sedan. Nej, jag har ingen recept, men jag vet varför jag vill det här (och mer också i och för sig): inte enbart för att fördjupa demokratin, som Wijkmark säger, men också för att fördjupa glädjen för fler.

det där du säger om böcker med kulturstöd och deras väg till biblioteken(s papperskorg) låter absurt. Om det verkligen är så – jag tvivlar inte på dina ord, men jag kan inte låta bli att det låter föör vansinnigt – så borde i alla fall den saken gå att rätta till.

Jag är (bland annat) lektör för Bibliotekstjänst – jag tror att jag ska fråga dem som håller i trådarna där, om det verkligen är så här.

http://www.svb.se/SvB_papper/147336/Nummer_21/Artiklar_nr_21/154266

Jo, man kunde som du gör önska att de stora förlagen som har pengar i ryggen tog sitt ansvar.
Samtidigt speglar väl utgivningen, och då talar jag om utgivningen i stort, ett kulturklimat dessvärre.
Man skulle kunna säga att ankdammen blir allt grundare, till råga på allt annat.

En av mina favoritbloggare, Helena von Hofsten ger i dagarna ut en bok av en biblotekarie som sågade sin egen yrkesgrupp i en debattartikel i SvD häromdagen. Folkbiblioteken håller på att bortrationalisera sina egna förutsättningar då de langar kvalitetslitt därför att de får politiska direktiv om den saken.

Vart HELA den här utvecklingen håller på att ta vägen, böcker, bibliotek, syn på bildning (och inte utbildning) och språk och så vidare – håller på att ta vägen kan man i och för sig undra.

Jag tror ju inte att man kan massutbilda svenskarna till ett folk som kommer efterfråga kvalitetslitteratur – hur gärna man än vill.
Kanske finns det en illusion där att spräcka. Eliten kommer fortfarande, som den varit alltsen Gustav Vasas dagar, att vara mycket liten, i princip rymmas i Svenska Akademien och på Forum.
Resten, massan, kommer att läsa amerikanska feminister om de tror att de är upplysta och allmänt framåt här i livet, och svenska deckare och underhållningsböcker om de tror att de är ”vanliga människor”.

Vilket inte på något vis bådar gott för översättningar. Från nåra språk, inte ens engelska…

Ja, det här blev pessimistiskt, så säg gärna emot!

I någon utredning har jag läst att ett problem är att böcker som ges ut med kulturstöd också genom Kulturrådet distribueras i ett ex till alla folkbibliotek. Många av dessa bibliotek tar inte hand om de här gratisböckerna. De har inte beställt dem och de har inte personal att registrera dem så att de kommer in i systemen och ut på hyllorna.