Själv har jag slutat blogga men kanske ses vi här då och då – Hoppas jag! Auf widerseehn, au revoir a bientot! Rubbet i den vägen!

Karin

Jag kan inte riktigt säga varför jag varit borta trots att jag saknat diskussionerna i Bodils blogg….se det som om killen haft annat att tänka på…eller så har han inte riktigt känt sig ”hemma” för att kunna hitta inspiration till olika saker i livet….som en gång Herr Polgar sa: Die Fremde ist nicht Heimat geworden, aber die Heimat Fremde….na ja, jag kanske då och då pendlar mellan dessa två världar utan att riktigt kunna hitta den ro jag letar efter.

Hur som helst så har hela förra året varit fyllt av lycka och glädje i mitt liv….det är med säkerhet det bästa året för min del sedan jag lämnat mitt hemland ’92….kan inte minnas något negativt som hänt mig…helt otroligt men sant…..och ärlig och öppen som jag är så tror jag faktiskt att det beror på att jag blivit mer religiös och börjat alltid tacka Gud för allt i livet…na ja, hur som helst så är jag tacksam för ett sådant underbart år..och det tackar jag Gud förstås, hmm……

Na ja, jag ville inte säga så mycket mer just nu förutom att jag hoppas kunna titta in då och då i framtiden……det är alltid skönt att veta att någon saknat en….hmm, skönt det där om moralfrågor..jag minns inte ett ord av det jag skrev……men sådan är jag nog..impulsiv och spontan…….har hittills skrivit otroligt mycket i livet, dikter och dylikt utan att själv ha något av det…men det räcker för mig att veta att någon annan har det och att någon annan haft någon nytta av det……na ja, auf wiedersehen, eller auf wiederhören..eller auf wiederschreiben…hur ni vill……

jag tror du menar Sejfo. Han har inte varit här på ett tag nu, men då och då hör jag av honom längs andra vägar. Nu minns jag hur ni två brukade veckla in er i långa dialoger som ofta ringlade sig en bra bit bortom den munsbit som först slängts ut.

Titta gärna in här ibland, man vet ju aldrig vilka nya konstellationer som kan uppstå vid sådant tittande.

När jag läste din text här så ångrade jag bittert (håller på att skaffa mig en trettiotalsvokabulär, för skojs skull) att jag slutade skriva dessa brev, eller flaskposterna som Agnes talar om i sitt bokslut.
Så dumt! tänker jag med, varför kan inte saker fortsätta i evigheter?

Fast roligt att du kommer utåt bortåt med andra språk och andra länder! Det har jag alltid känt här hos dig, du har en annan läsekrets, vad heter killen jag gillar nu igen… Han som alltid skriver tre punkter istället för en, och som har helt andra men lika riktiga eller bra eller vad det nu är, svar på moralfrågor?

Och så länge det känns så så tant mieux!

Jag kommer i alla fall tillbaka hit och jag räknar även med att vi ses på andra ställen!

Karin, f d Royal H.

Det fanns en gång en välkänd sång sjungen av en välkänd DDR-rockband: ”Über sieben Brücken mußt du gehen”. Men vad nästan ingen vet – [sångtexten](http://www.dw-world.de/dw/article/0,2144,2458603,00.html) hade ursprungligen en kärlekshistoria som bakgrund. En kärlekshistoria som förde över floden Oder….

Även om det finns en passage i ”Effi Briest” där någon säger att vatten skiljer människor åt (jag hittar inte stället nu), så tror jag nog att det snarare förbinder.

Jag har inte så många dagliga ritualer. Att läsa hos dig, Bodil, är en av dem få. Vad skönt, att du och Pausträdet finns! 🙂