Så har då decembern kastat av sig den vita snömanteln och trampat och suttit sönder den till grå modd. December är nu en tvillingbror till november, bara ännu ljusfattigare (om man inte räknar de elektriska adventsstakarna och stjärnorna i fönstren). Allt kryper tillbaka in mot den egna ryggraden och jag fortsätter med att inte tycka att ”alla årstider har sin charm”.
Greifswald, 1981
•
Ich möchte etwas Sicheres sagen,
Das mich ein wenig höher hebt.
Aber die Stiefel sind zu schwer.
Ich bleibe in der Dimension:
Von außen kalt und innen leer.
Ein Klumpen unbehauchter Ton.
Eva Strittmatter (genom Keri)