Så här mitt i dagarna av abstrakt vackert oktoberljus kommer ögonblicket då den gångna sommaren som nyss ändå på något vis kändes nära plötsligt försvinner ner i en rämna i tiden och skjuts bort till en annan och onåbar epok. Har det någonsin varit sommar? Är det där jag som sitter lutad mot den varma eftermiddagsskuggan under de höga kastanjerna och dricker en iskyld citrondryck och tänker på ingenting mer än kanske på var jag ska hämta vatten åt Londi nästa gång?
