Det där med brittsommar

Nej, någon riktig brittsommar blir det väl inte i år (även om det just nu är guldigt och soligt), men det märkliga ordet förföljer mig. Ja, och nu har jag slagit upp det i Hellquist. Det var inte så spännande som jag hade tänkt mig: ”de ofta vackra dagarna omkring den 7 oktober, den heliga Birgittas dag”. Men strax under hittar jag några mer innehållsmättade dialektala varianter: ”grävlingssommar” och ”fattigmanssommar”. Och så står där också ”indiansommar” efter engelskans eller amerikanskans ”Indian summer”. Ja, ”indiansommer”, det låter lockande. Jag minns från min barndom att jag hoppades att det skulle vara indiansommar till min födelsedag.

På tyska heter det ”Altweibersommer”, en de gamla kvinnornas sommar alltså eller helt enkelt en kärringsommar. Av en slump hittar jag den holländska motsvarigheten, ”oudewijvenzomer”, som går i samma tonart. Och ifrån initierat håll här hemma får jag veta att det på tjeckiska heter ”babí léto” och det är till sin betydelse nära besläktat med de tyska och holländska orden. Det är den här "ordklasen" för företeelsen som för mig har störst djup och magi.

På italienska har man som på svenska valt en religiös anknytning, även om man valt ett annat helgons namnsdag som utgångspunkt: ”estate di San Martino”. Där ligger brittsommaren av naturliga klimatologiska skäl framme i november, till Mårten gås.

Vänern
Det här kanske ändå kan räknas som grävlingssommardag…

13 kommentarer till “Det där med brittsommar”

  1. Ja, där ser man, wikipedia har redan sagt det mesta om det här. Ändå undrar jag lite över det här med ”weiben” som väv och inte som kvinna, som då skulle vara ett slags folketymologiskt sidospår. Hur hänger i så fall de slaviska orden ihop med det här, skulle ”babí” också ha med väv att göra eller kan det vara fråga om ett lån?

  2. Oh, ja – tänk om vi kunde få en riktig brittsommar! Såg tre unga mammor i går, som satt i en trädgård och huttrade, fast beslutna att det VAR varmt – egentligen. Det är så sorgligt att lämna ifrån sig en sommar som aldrig riktigt kom och låta mörkret härska i ett drygt halvår. Soltörstande och längtande klamrar vi oss fast vid solens sista värmande strålar. Är det härifrån vår vemodighet kommer och vår förtröstan? Motvilligt accepterar vi att hösten är här, men vi litar fullt och fast på att det kommer en vår…någon gång. Vi kanske inte är så passionerade och fulla av liv, men längtar – det gör vi!

    På en helt annan nivå – jag fyller år i november och som barn vägrade jag ha barnkalas, för jag ville fylla år när man kunde ha kalas i trädgården med bullar och saft. Mina förtvivlade föräldrar försökte locka med andra fester, för att jag skulle vilja bjuda in andra barn – men icke! Totalvägrade! Skulle ha bott i Australien eller Brasilien… 🙂

  3. Marita,
    du fick väl gå på sommarkalas hos andra barn då…

    René,
    lustigt att tjeckiska wikipedia väljer att visa en babí léto-bild från Tyskland. Är det ingen som orkar ta en sådan bild i Tjeckien?

  4. Instämmer helt i vad Keri och René säger. Som barn hörde jag dessutom att Altweibersommer var själva de långa spindeltrådar som flög överallt omkring i luften och som man kunde fånga med händerna.

  5. Tillägg till min egen kommentar : I Wahrig (Deutsches Wörterbuch) står det så här: Altweibersommer, vom Wind getragene Spinnfäden im Spätsommer ”, men som andra betydelse : ”warme Tage im Spätsommer”.

  6. I så fall har jag upplevt en verklig Altweibersommer. Det var en tidig höst under en cykeltur i Oderbruch och luften var fylld av små spindlar och genomvävd av deras trådar. Det var lite oangenämt, men samtidigt fascinerande att cykla genom vävarna.

  7. Brittsommarvärme var det i dag i Lund. I solen över tjugo grader. Vid min promenad plockade jag en bukett av rödklöver och smörblommor.

    Att brittsommar har med Birgitta att göra har jag vetat sedan barnsben. Min storasyster, som har Birgitta som andranamn, firades den sjunde oktober och de vuxna brukade alltid nämna hur brittsommar fått sitt namn. Brittsommaraster hade vi en stor dunge av. Vadstena var också en ort som vi tidigt besökte och då fick vi i oss lite rudimentärt om Birgitta.

    Lite lustigt med spindelväven: Jag satt en stund på en bänk i solen i dag och det kom en pytteliten spindel med vidhängande spindeltråd farande och landade på mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *