Nej, någon riktig brittsommar blir det väl inte i år (även om det just nu är guldigt och soligt), men det märkliga ordet förföljer mig. Ja, och nu har jag slagit upp det i Hellquist. Det var inte så spännande som jag hade tänkt mig: ”de ofta vackra dagarna omkring den 7 oktober, den heliga Birgittas dag”. Men strax under hittar jag några mer innehållsmättade dialektala varianter: ”grävlingssommar” och ”fattigmanssommar”. Och så står där också ”indiansommar” efter engelskans eller amerikanskans ”Indian summer”. Ja, ”indiansommer”, det låter lockande. Jag minns från min barndom att jag hoppades att det skulle vara indiansommar till min födelsedag.
På tyska heter det ”Altweibersommer”, en de gamla kvinnornas sommar alltså eller helt enkelt en kärringsommar. Av en slump hittar jag den holländska motsvarigheten, ”oudewijvenzomer”, som går i samma tonart. Och ifrån initierat håll här hemma får jag veta att det på tjeckiska heter ”babí léto” och det är till sin betydelse nära besläktat med de tyska och holländska orden. Det är den här "ordklasen" för företeelsen som för mig har störst djup och magi.
På italienska har man som på svenska valt en religiös anknytning, även om man valt ett annat helgons namnsdag som utgångspunkt: ”estate di San Martino”. Där ligger brittsommaren av naturliga klimatologiska skäl framme i november, till Mårten gås.
Det här kanske ändå kan räknas som grävlingssommardag…