Branduardi är alldeles på sitt eget sätt, dels för musikstilen, dels för texterna som ofta knyter an till sagan eller naturen på ett, som jag sa här ovanför, nästan nordiskt vis. Jag har huvudet full med texter i den här stilen: ”Dormono le cime dei monti, dormono le valli, dorme la belva e la stirpe delle api…” (kanske blandar jag ihop raderna här, men jag bryr mig inte om att kolla, kanske är det också rätt). En sång jag tycker mycket om är ”Sotto il tiglio” som är en översättning av en dikt av Walter von der Vogelweide och jag tycker att stämningen i sången kommer mycket nära den som finns i ursprungsdikten.