Martin Jankowski: Möss

En dag i Berlin den här sommaren gick vi mellan de här gråa husväggarna fram mot Kaffeekaschemme:

gatstump

Inne i huset gick vi uppför en smal trappa – jag minns uppgången som ganska mörk och fylld med diverse bråte, kanske minns jag fel. I alla fall kom vi via den upp till ett slags bokhandel med mängder av små tunna gula böcker med förlagsnamnet SuKuLTuR tryckt på pärmarna.

bokhandel

Jag plockade bland de små gula böckerna och bläddrade lite här och där tills jag bestämde mig för en – kanske var det bilden på framsidan som lockade mig och titeln ”Möss”:

bok

Den tunna lilla boken har ända från första sidan något oroande över sig. Hur ska det gå för de två mössen? Vad ska det bli av den unge mannen som äger dem? Musvärlden och människovärlden korsar varandra om och om och ibland stannar de kort i varandra. Den starkares makt över den svagare utgör ett slags stomme i båda världarna, samtidigt som människovärlden utövar sin makt över musvärlden, bland annat genom att inte ingripa när det blir strid i musvärlden. Men inom världarna är maktförhållandena inte beständiga, från ett ögonblick till ett annat sker en förskjutning i lasten som rutschar iväg tills allt ställs på huvudet eller åtminstone på kant.

En del av beskrivningarna av muslivet är stillsamt vackra men samtidigt molande ödesmättade:

Nie war es in der gläsernen Welt so still gewesen. Stunden verstrichen ohne dass etwas geschah. Vielleicht war es überschüssige Wut, oder Ratlosigkeit, doch irgendwann begann der Weiße instinktiv, das Laufrad zu treten. Mit einem leisen Fiepton kam es in Gang.

Aldrig hade det varit så stilla i glasvärlden. Timmar förflöt utan att något hände. Kanske berodde det på ett överskott av ilska eller på rådlöshet, i alla fall började den vite med ens driven av instinkten att trampa runt i löphjulet. Med ett svagt pipljud kom det igång.

Samma nedskruvade stillhet med dolda hot dyker också upp i beskrivningarna av möten mellan människa och mus:

Seine Augen verengten sich dann zu schmalen Schlitzen, er stellte sich vor, er wurde selbst zu einer Maus, die im Schatten der Höhlung hockte und an einem Korn nagte. Ihn rührten die wachsamen Blicke der Tierchen, die Mischung aus Furcht und Vertrauen, die daraus sprach: diese Blicke versicherten ihm, dass das Leben der kleinen Geschöpfe ganz von seinem Wohlwollen abhing.

Hans ögon smalnade sedan till tunna springor, han tänkte sig att han själv blev till en mus som satt hopkurad i skuggan där i håligheten och gnagde på ett sädeskorn. Han rördes av de små djurens vaksamma blickar, av blandningen av fruktan och tillit som talade ur dem: dessa blickar försäkrade honom om att de små varelsernas liv var helt och hållet beroende av hans välvilja.

Det är en bok som berör, men mest på ett obehagligt sätt, så jag känner mig på något vis lättad nu när jag lägger den ifrån mig.

• • •

Martin Jankowski heter författaren och om honom kan man på sista sidan blnad annat läsa att han är född i Greifswald 1965, att han är musiker och poet och att han under åttiotalet hörde till demonstranterna vid Nikolaikyrkan i Leipzig. Det står också att han varit med och grundat ”internationales literaturfestival berlin” och att han är värd för ”Literatursalon am Kollwitzplatz”. Klicka här så får ni veta mer om honom och dessutom se honom på bild.

2 tankar om “Martin Jankowski: Möss

  1. Ja, Bodil, det är något särskilt med möss – och framför allt när de dyker upp i litteraturen… ”på ett obehagligt sätt…” – jo, det kan jag föreställa mig mycket bra.

    Men om det gäller ”internationales literaturfestival berlin” – vad som ska börja just om en dryg vecka här och jag ser fram emot att gå dit igen – så grundades den av en förening, kolla [här](http://www.literaturfestival.com/index1_1_40.html). Och Martin Jankowski är en av medarbetaren varje år, han modererar läsningar osv.

  2. Tack, jag har för korrekthetens skull satt in orden ”varit med och” i sista stycket här ovanför.

    Det är egentligen inte mössen i sig som oroar mig utan deras skyddslöshet – en skyddslöshet som man anar från bokens första sida.

Kommentera