Vi stannar en stund till i Valle Brembana, närmare bestämt i byn Oneta: I huset där Arlecchino en gång ska ha haft sitt hem bodde också – en trappa ned – en råbarkad sälle som såg ut så här:
Ja, ansiktet är det väl inte så mycket kvar av, men man ser ett ljusgrönt stirrande öga, en blankblek panna och lite ovårdade skäggtussar och hårtovor. Mest av allt ser man de kraftiga underarmarna och en rejäl käpp. Intressantast är kanske den lilla skylten ovanför hans huvud. Jag kan inte riktigt tyda den, men nästan. Det här vad jag tycker att det står:
CHI NO E DE CHORTESIA NON INTRAGI IN CHASA MIA SE GE VEDESUN(?) POVERO(?) GE DARO COL MIO BASTON
Eller vad står det? Har ni bättre ögon?
Språket är dialektalt/ålderdomligt. Och så här ungefär tycker jag att man översätta den här raden, fast det blir en lucka strax efter mitten: ”Den som inte har ett älskvärt väsen får inte komma in i mitt hem om… så ger jag honom med min käpp”
Det är väl i alla fall säkrast att inte försöka kliva in här – hur älskvärd man än är eller tror sig vara…