Bergamo Alta

Bergamo är en stad som naturligtvis bör besökas för dess egen skull – den här gången fick den dock rollen som språngbräda in i Valle Brembana. Något hann jag ändå se under den dag jag var där och en del visste jag från tidigare.

Bergamo består av två klart från varandra åtskilda delar, Bergamo Alta, den gamla staden belägen på en kulle, och Bergamo Bassa, den nyare delen av staden som omger kullens fötter. Det är Bergamo Alta som främst tilldrar sig mitt intresse – och många andras också, det finns till exempel mycket utländska endagsturister i staden.

Bergamo har som så många andra italienska städer en historia som förlorar sig bortom gränsen till myt och saga. De första invånarna här lär ha varit ligurer, sedan följde etrusker och därpå galler. Romarna präglade en tid staden eller det som skulle bli staden och sedan följde påverkan från germanska stammar, bland annat langobarderna. Under lång tid var Bergamo en västlig utpost av den venetianska havsrepubliken (1428-1796) och Markuslejonet finns avbildat på många byggnader i och kring staden. Bebyggelsen i Bergamo Alta härstammar till stora delar från medeltiden.

Namnet ”Bergamos” ursprung är omdiskuterat. Under lång tid ansågs det härstamma från germanska språk (Berg-Heim). Denna hypotes stöddes av vetskapen om den långvariga germanska påverkan av språket i området och dessutom av att uttalet av stadsnamnet på bergamodialekt skrivs ut ”Bérghem” (bokstaven h har här i och för sig bara till uppgift att göra g-ljudet hårt och uttalas alltså inte för sig). På senare tid har en annan hypotes ryckt i förgrunden, nämligen att namnet skulle vara besläktat med akkadiskans ord ”parakkum” – hög plats i tempel, sanktuarium. Namnet ”Pergamon” anses till exempel vara en syster till namnet ”Bergamo”.

Bergamo har tillnamnet ”città Garibaldina”, eftersom 174 av Garibaldis 1000 man vid hans symbolmarsch för Italiens enande kom just ifrån Bergamo. ”I bergamaschi sono gente dura” (Bergamoborna är ett hårt folk), fick jag höra som tillägg till den här upplysningen och kommentaren följdes av en knackning i bordet.

Dialekten bergamasco är en av de mer kända italienska dialekterna (Italien har i och för sig många kända, intressanta och märkliga dialekter), eftersom den på så många sätt avviker ifrån ”italiano standard”. Den har rötter i en variant av vulgärlatinet som innehöll många keltiska inslag. Under den langobardiska tiden kom många germanska ord in i språket. När jag lyssnade på folk som talade dialekten (jag hade en hel del tillfället under dagarna i Valle Brembana), la jag märke till att h-ljudet finns i språket – annars brukar man tala om att det bara är den florentinska dialekten som har det ljudet i italienskan. Ett ü-ljud hörde jag också, men det finns å andra sidan i många norditalienska dialekter. I Ermanno Olmis film ”L’albero degli zoccoli” (Träskoträdet) talas förresten bergamasco.

Här kommer till slut några vyer från Città Alta:

S Maria Maggiore
Santa Maria Maggiore

SMM
detalj från Santa Maria Maggiore

Piazza Vecchia
Piazza Vecchia med blick genom valvet mot Santa Maria Maggiore

PV
Piazza Vecchia från ett annat håll – om man tittar noga ser man ingången till ”Università degli Studi di Bergamo” – i den här sektionen kan man läsa främmande språk

gränd
gränd utmed stadsmuren

byggnad

2 tankar om “Bergamo Alta

  1. Man kan väl tänka sig att förr i tiden, då samfärdsel och befolkningsblandning inte var så utbredd som i dag, så blev de som klarade av att bo och försörja sig i karga miljöer som berg och hav av lite segare slag än de som bodde där omgivningen mer flöt av mjölk och honung. De som inte klarade den tuffa miljön dog eller flyttade därifrån. Överlevarna blev ett segt släkte och deras gener fördes vidare till efterföljande generationer.

    Fina bilder! Är det på första bilden av Piazza Vecchia ett brudpar som traskar runt eller går man klädd så där ändå i Bergamo?

  2. Agneta,

    ja, det är ett brudpar du ser på den där bilden från Piazza Vecchia. De gick omkring med en fotograf i släptåg och lät sig fotograferas än här än där. Och jag följde efter dem och tog lite bilder ”per conto mio” – för egen räkning.

Kommentera