Igår översatte jag ytterligare en prosadikt av den unga lettiska författarinnan Inga Abele. Översättningen från lettiskan är gjord via Matthias Knolls tyska översättning som finns i samlingen ”lettische literatur # 2”. I Salongen kan ni hitta ytterligare sex av Abeles prosadikter i svensk översättning.
Vid middagsbordet ser jag in i mina närmastes ansikten. Utanför dörren brusar landsvägen. Skorstenar vajar i vinden. Och jag tänker på att vi en gång kommer att skiljas från varandra för evigt. Det här tillfälligt ihopsamlade sällskapet: far, mor, make, son, ett par katter och hunden.
Allt är möjligt. Och ändå osannolikt. Att man skulle kunna lära känna varandra ännu en gång.
Allt är möjligt. Och ändå osannolikt. Att man en dag inte skulle kunna ses igen.
Hjärtat i bröstet får ro: det verkar som om detta eviga middagsmål aldrig kommer att ta slut, omgivet av ändlösa landsvägar och odödlig snårskog: bror, syster, far, några katter och hunden.