Goethe: Harfenspieler

17 kommentarer till “Goethe: Harfenspieler”

1. ”Harpospelaren” heter något av Viktor Rydberg men jag tror inte att det är en översättning?

   Kul att du hittat tillbaka till Goethe igen. Om det här blir en lång kommentarstråd skall jag skriva något vanvördigt i slutet 😉

2. Bengt,
   när jag tänker efter så finns ju ”Harfenspieler” i ”Wilhelm Meisters Lehrjahre”, svensk titel ”Wilhelm Meisters läroår”. Jag slår upp originalversionen och finner dikten i andra boken, i början av kapitel 13 (om någon, jag menar inte just dig, vill se den svenska versionen av dikten).

   I det här kapitlet går en orolig Wilhelm upp till den gamle harpspelarens vindsrum. Han stannar utanför dörren och hör denne sjunga diktens ord (ungefär, står det). Sedan kommer han in, den gamle gråter, Wilhelm gråter, de växlar några ord och efter en stund sjunger harpspelaren en annan sång:

   *Wer sich der Einsamkeit ergibt,
   Ach, der ist bald allein;
   Ein jeder lebt, ein jeder liebt
   Und läßt ihn seiner Pein.
   Ja! laßt mich meiner Qual!
   Und kann ich nur einmal
   Recht einsam sein,
   Dann bin ich nicht allein.*

   *Es schleicht ein Liebender lauschend sacht,
   Ob seine Freundin allein?
   So überschleicht bei Tag und Nacht
   Mich Einsamen die Pein,
   Mich Einsamen die Qual.
   Ach werd’ ich erst einmal
   Einsam im Grabe sein,
   Da läßt sie mich allein!*

3. ”Harpolekaren” (’och han son’) skall det ju vara, inte det jag skrev ovan.

   Googlade litet på Wilhelm Meister för att se vilka svenska översättningar som finns (Teresia Eurén – never heard). Emellertid hittar jag via Projekt Runeberg en annons i ”Biblioteksbladet” från 1932 för en svensk Goetheupplaga i 9 band ”i stilrent klotband” närmare bestämt ”Bästa
   elfenbensklot med titelfält och pärmstämpel i ljusgrönt”. Varför jag tar upp detta är dock för att dra uppmärksamheten till den klangfulla sales pitch som avslutar annonsen. ”Den klassiska bildningen skall hjälpa Er tillrätta i en vrång och splittrad värld!

   Det var då det.

4. Det blir nog ingen lång kommentartråd, apropå det du sa överst, så hur blir det med det där vanvördiga? Månne.

   Fint citat ur ”Biblioteksbladet” och det där ”elfenbensklot” – jag vet inte vad jag ser framför mig när jag hör det ordet. En bälta kanske.

5. OK då, men först vill jag säga att både ”Harfenspieler” och ”Meeresstille” är väldigt fina texter som du nu givit tacksamma läsare tillfälle att ta del av.

   Über allen Gipfeln
   ist Ruh.
   In allen Wipfeln
   Spürest du
   nur eine Kuh;
   Die Vöglein schweigen im Walde.
   Warte nur, balde
   sagst du auch ”Muuh.”

   Citerat ur minnet från jag vet inte var.

6. Muuh!

7. Innan jag går vidare med Goethe för egen del, vill jag med anledning av nämnadet av Harpolekaren och hans son förtälja att jag minns när denna skulptur kom på plats. Vi bodde ett drygt stenkast därifrån och jag kom genom åren att passera skulpturen åtskilliga gånger.

   Året därpå började jag skolan, som sexåring, och i samband med att vi fick oss psalmböcker tilldelade berättade vår fröken om Viktor Rydberg och att han hade gått i skola i ett hus vid samma lilla gränd som vår lilla annexskola låg vid och att kyrkan vi såg genom klassrumsfönstret var samma kyrka som Rydberg gått i. Så läste vår fröken Träsnittet i psalmboken. Jag minns än i dag hur ögat for över kyrkan medan jag lyssnade på diktens ord och jag tror också att just det tillfället hade en rätt stor betydelse för att jag sedan alltid tyckt om att läsa poesi.

8. Agneta,
   trevligt att läsa din fina lilla text här med infällda bilder. Den kontrasterar skarpt mot mitt ”muuh” ovanför.

   Nu väntar jag på hur du går vidare till Goethe…

9. Ang elfenbensklot, så är det ett klotband av elfenbenspapper, dvs. ett tjockt, glansigt kartongpapper i elfenbensfärg.

   Jo, jag gick vidare med Goetehe ”för egen del”, som jag skrev. Jag kollade runt i mina hyllor, men insåg snabbt att jag inte hade mer än några översatta dikter i en antologi, men det som for runt i skallen var att jag någon gång för länge sedan läst en text om Goethe och den fann jag, efter en stunds funderande, i Författarnas litteraturhistoria: ”De utländska författarna 1., där Sigrid Combüchen skriver om Goethe. Så nu har jag läst om det kapitlet. Dryga 25 år efter första läsningen.

   En del av Carl Snoilsky översatta Goethedikter finns här, dock inte Harfenspieler.

10. Jag tittade omkring lite bland Snoilskys Goetheöversättningar i länken du ger här och fick i det här sammanhanget lust att citera slutraderna i dikten ”En liknelse”:

    *Så kände jag, när jag förnam engång
    På främmande tungomål min sång!*

    Och här är raderna i ”Ein Gleichnis” i original:

    *So war mir’s, als ich wundersam
    Mein Lied in fremder Sprache vernahm.*

11. Ett litet översättningssvar till Bengt

    Över samtliga fjällen
    sjönk fred.
    Knappt ej i kvällen
    hörs kring träd
    ett vinddrags tjut.
    Små pippiar tiga i parken.
    Vänten: nog snarken
    I inom minut.

    Översättning av A:lfr-d V:stl-nd av relativt sen tid.
    Kanske har du länkat hit tidgare?

12. Agneta: Tack!!! Återkommer.

13. A:lfr-ds översättning i all ära men finstämd lyrik kommer knappast till sin rätt på ärans och hjältarnas, mer ägnat som ju detta numera är till rubriksättning i aftonkollegorna. Är vi av uppfattningen att en översättning till transpiranto hade givit mera rättvisa åt den alltför tidigt hänryckte tyskens ord och en sådan upprättades ju även av herr grundrektor Hagwald år 1988. Har vi dock ej kunnat återfinna själva texten å webnätet varför vi vågar oss på en egen s.m.s. fatabur:

    Supra las montanas
    est pax
    in toppos arborum
    kein krax
    die pippilein halten la bocca
    aspetta un pocca
    du auch relax

    Med utmärkt högaktning

    E. Klipspringer s.t.s i Kungl. Huvudkommunen

14. Tack för den underbara pippileindikten, Klipspringer! Kein Krax!

15. Jag instämmer och har därtill just nu roat mig med att läsa lite Nils Hasselskog. Jag hittade för övrigt en svensk översättnig av Harfenspieler i tjocka Citatboken, dock inte namngiven annat än i klump i bokens början. Radfallen nedan är mina, i boken står översättningen i hela spaltens bredd.

    Den som aldrig åt sitt bröd med tårar,
    den som aldrig satt gråtande på sin bädd
    under bekymrens nätter,
    den känner er inte, ni himmelska makter.

    Ni för oss in i livet,
    ni låter den arme drabbas av skuld,
    sedan överlämnar ni honom åt plågan,
    ty all skuld hämnar sig på jorden.

16. Tack Agneta,

    för svaret på min ursprungliga fråga. Det är ett slags prosaöversättning. Rimmen är inte med och inte rytmen, bara ordens betydelser. Jag föreställer mig att dikten finns i annan översättning också. Annars öppnar sig väl här ett nytt arbetsfält för oss tre som pratat här under texten…

17. Hej,
    känner ni en översättning till svenskan av Goethes dikt
    ”Auch das ist Kunst, ist Gottesgabe,
    an ein paar sonnenhellen Tagen
    sich so viel Licht ins Herz zu tragen,
    dass, wenn der Sommer längst verweht,
    das Leuchten immer noch besteht.”
    ?
    Jag skulle bli jätteglad.
    Hälsningar
    Andrea