Kommentarer på: Du och jag – jag och du

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 13 May 2007 07:12:07 +0000

Dessutom tycker jag att den här utvecklingen har accelererat under de allra senaste åren. Fast frågan om det här pekar på en förändring i vårt sätt att se på välden och människan återstår förstås…

Av: Christina W

Christina W — Sun, 13 May 2007 05:40:26 +0000

Vilken intressant fråga… I huset där jag bor huserar också några tonåringar och deras vänner. Ofta nämner de sig själva först och den andra parten först senare. Jag tror nog att det i talspråket är ett vanligare fenomen än i skrift … ännu. Men när merparten av texterna kommer från den nuvarande tonårsgenerationen tror jag att en googlesökning kommer att ge andra resultat.

Av: Karin

Karin — Thu, 10 May 2007 16:58:29 +0000

På den sista frågan skulle jag absolut svara ja!
Det lilla barnet är självcentrerat, den vuxne klarar att lägga centrum utanför sig själv. Det tror jag är själva principen.
Om den VERKLIGEN håller på att försvinna är det nog värre än vi hade trott.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Thu, 10 May 2007 08:15:04 +0000

Tja, här kan man då fundera vidare. Är det bra att egocentriciteten får fria tyglar eller hade/har etiketten en verkan bortom det rent etikettsmässiga, alltså tyglade/tyglar etiketten den barbariska självcentreringen något?

Av: Agnes

Agnes — Thu, 10 May 2007 08:08:18 +0000

I det stora hela tror jag mest på tesen om att en redan existent egocentrik nu bryter igenom, eller snarare inte längre hålls tillbaka av etiketten.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 09 May 2007 08:22:08 +0000

Kanske gick jag lite långt där, alltså att jag valde exemplet ”jag och du” (det var av rent ”rubrikestetiska” skäl får jag erkänna). Jag borde väl ha tagit ”jag och Maria”, ”jag och Peter” – för det är mycket vanligt, särskilt bland unga människor. I tal, kanske inte lika vanligt i skrift – ännu.

Av: Karin

Karin — Wed, 09 May 2007 07:11:26 +0000

Och jag känner inte igen det!
Googlade på bägge kombinationerna och du och jag hamnade på drygt 600.000 träffar medan motsatsen låg strax över 40.000.
De första bland de där 40.000 som dök upp tycktes vara sajter med kontaktannonser…

I mina öron låter det fullkomligt vansinnigt att sätta sig själv först, fast kanske inte i alla sammanhang?

– Det var jag och några kompisar som…
Om man själv var i centrum för något, om man initierade något så kanske det är befogat?

Av: Ingeborg Nilsson

Ingeborg Nilsson — Wed, 09 May 2007 06:08:54 +0000

Jag känner igen det här och håller fortfarande fast vid detgamla”sinnelaget” att inte nämna sig själv först, fast man hade hört även det här: ”Bescheidenheit ist eine Zier, doch
weiter kommt man ohne ihr.” (troligen ett berlinskt skämt, som man kan se på dativformen)