I en av de sista essäerna i boken ”Hunger und Seide” tar Herta Müller upp zigenarnas svåra belägenhet i dagens (eller 1990-talets) Rumänien. Jag ska inte gå in på själva innehållet i den här essän nu, utan jag nöjer mig med att citera det appendix som följer på huvudtexten, eftersom jag tycker att det tar upp något nog så intressant:
Ich bin mit dem Wort ”Roma” nach Rumänien gefahren, habe es in den Gesprächen anfangs benutzt und bin damit überall auf Unverständnis gestoßen. ”Das Wort ist scheinheilig”, hat man mir gesagt, ”wir sind Zigeuner, und das Wort ist gut, wenn man uns gut behandelt.”
Jag reste till Rumänien med ordet ”rom” och jag använde det till en början i samtalen men jag möttes överallt med oförståelse när jag yttrade det. ”Ordet är skenheligt” sa man till mig, ”vi är zigenare, och ordet är bra, om man behandlar oss väl.”