Kommentarer på: Herta Müller: Normen

Av: Den 9 oktober 1989 | Bodil Zalesky

Den 9 oktober 1989 | Bodil Zalesky — Fri, 09 Oct 2009 05:16:30 +0000

[...] Herta Müller: Normen [...]

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 02 May 2007 10:50:43 +0000

Herta Müller har en mycket originell röst. Hennes röst är en skadskjutens och ändå är den väldigt stark, men den är och förblir rösten från en som diktaturen har berövat lättheten och den spontana glädjen. Tillgång till lätthet och spontan glädje är ju egentligen sådant som många i vår del av världen uppfattar som självklarheter, åtminstone under delar av livet, vissa ögonblick under delar av livet. Hos Herta Müller ser jag aldrig något sådant, där sådant skulle finnas finns bara kalskrapade amputationsytor. Och ändå talar hon med stor kraft och precision. Hon säger saker om allas våra liv, men hon säger det med en röst som är dens som inte känner glädjen eller lättheten.

I ”Hunger und Seide” har jag fått veta en hel del om konkreta detaljer ur hennes liv, detaljer som förstås inte dyker upp i romaner eller noveller, åtminstone inte på ett identifierbart sätt.

PS Karin, jag återkommer till det norska inom kort.

Av: The Loser.

The Loser. — Tue, 01 May 2007 07:08:53 +0000

Jag gillar Müller ända sedan jag hittade novellsamlingen ”Flackland” för länge sedan. Hon kan vara lite monoman, om det är rätt ord, men hon liknar inte någon annan. Jag är på väg att läsa ”Idag hade jag helst inte träffat mig själv”, men kanske är det den här man skulle läsa istället. Den essäsamling som kommit på svenska, ”Kungen bugar och dödar” uppskattade jag mycket.

Av: Karin

Karin — Mon, 30 Apr 2007 10:24:59 +0000

Herta Müller verkar mycket läsvärd, det intressanta blir parallellerna, här och nu i Sverige.
(Jag borde verkligen skriva ett inlägg om Välfärdsåren!)

Men, flaggorna, jag tänkte på dem senast häromdagen.
Och man måste ju gå till botten med saker, som bekant.
Ser alltså fram emot en grundlig redogörelse för flaggstorlekar.

Lycklig resa!