Påsken här har gått i de små resornas tecken. I Steneby långt inne i det innersta av Dalsland vandrar vi längs kyrkogården och tittar på de egenartade gravkorsen av smidesjärn med små järnlöv som klingar i vinden. Här hälsar oss tuppen högst uppifrån korset:
Kyrkan själv ligger och skiner vit mot den blåa blåa himlen. Långhuset är från 1200-talet och tornet byggdes 1751, får vi veta.
Vi lämnar den kyrkliga sfären och beger oss nedför en brant till Stenebyälven, in i djupaste hednatid, till jättegrytornas värld. Här befann sig långt före hednatid, för över 10 000 år sedan, inlandsisens rand under ungefär 800 år och det var då alla jättegrytorna svarvades fram.
•••
I Norge vajar flaggorna djärvare än i Sverige och de är också mycket större.
Vi befinner oss på Fredrikstens fästning ovanför Halden. Här blickar vi ned emot hamnen:
Fästningen är vimmel av olika byggnader; boningshus, torn, lagerhus, kasematter och portar – ett slags labyrint som sträcker sig åt alla håll över en vidsträckt yta, långt in i hemlighetsfulla vinklar och vrår.
