Kommentarer på: Labyrint

Av: Labyrint med röd rutschbana | Bodil Zalesky

Labyrint med röd rutschbana | Bodil Zalesky — Mon, 15 Nov 2010 05:30:51 +0000

[…] man lutar sig något framåt över en grå betongmur, titta ner i en grön trädgårds- eller parklabyrint. Och i ett hörn av den lätt förvildade trädgården lyser en röd rutschbana uppnosigt fram som […]

Av: svensson

svensson — Mon, 23 Jun 2008 12:50:15 +0000

Spännande om labyrinter må jag säga…

Jag kom hit genom att googla ”Jorge Luis Borges/labyrinter”. Och en baktanke var att länka till en smärre artikel jag skrivit om mannen och hans verk:

http://lennart-svensson.blogspot.com/2008/01/jorge-luis-borges.html

Funkar ej länken, klicka på ”svensson” och väl på bloggen på ”Jorge Luis Borges”.

Av: I. Wit

I. Wit — Thu, 14 Jun 2007 09:53:51 +0000

Nog för att detta inlägg är numera ganska gammalt men även jag vill lägga in ett ord om labyrinter.
Ordet ’labyrint’ syftar i engelskan till de byggnader (eller hur man nu skall uttrycka sig) där det enbart finns en väg till slutet eller mittpunkten och ’maze’ till de varianter som har ett virrvarr av olika utgångspunkter.

Sedan om en labyrint måste vara platt beror väl helt enkelt på i vilket sammanhang man talar om en labyrint, symboliskt sett utifrån de flesta trosläror kan livet ses som en enda stor labyrint och sökandet efter livets mening eller Gud.

Om man nu sedan ser till den grekiska myten om Minotauren så var det ju så att var nionde år (ibland varje år, beroende på källhänvisning) så offrades sju män och sju kvinnor (jungfrur) till Minotauren (eller Asterión som han även kallas) som ett krigsskadestånde, eller tribut, som Athenarna blev tvungna att betala till Kreta.
Theseus var Athens prins (kungens son, hur ofta används ordet prins i grekiska myter egentligen?) som förälskade sig i kung Minos dotter Ariadne som då hjälpte honom med ett garnnystan.

Det finns många intressanta tolkningar och idéer om labyrinten och en av de mest främsta inom litteraturen är ju Jorge Luis Borges som använde sig av denna symbol ganska ofta.

Labyrinten förknippas även med liv och död och det sägs att gravar som är labyrintformade är till för att skydda den döde men även hindra denne från att gå igen.

Det finns en uppslagsbok med symboler som är ganska uttömmande på just labyrinter som går under titeln ”Symboler – en uppslagsbok” där symbolernas betydelse definieras utifrån olika trosuppfattningar som gås igenom.

Jag hoppas att detta inte var allt för svävande och osammanhängande men ibland blir man lite ivrig om man råkar på något man är intresserad av.

Mvh / Wit.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 07 Apr 2007 13:55:04 +0000

Och i mina (hjärn)labyrinter dyker syditalienska grottboningar upp, till exempel Sassi di Matera. Här har det bott människor i minst tiotusen år och det är bara några årtionden sedan det verkliga grottboendet där upphörde.

http://www.sassiweb.it/

Av: R

Sat, 07 Apr 2007 13:46:18 +0000

I mina vindlingar dök Troggs upp, tack karin
http://www.my-generation.org.uk/Troggs/

Av: Karin

Karin — Sat, 07 Apr 2007 09:30:10 +0000

En grej man kan undra är om en labyrint måste vara platt. Eller kan den vara i tre dimensioner?
Djurens bon är väl ofta just i flera våningar. Fast jag har då aldrig funderat över t ex en myrstack som en ”riktig labyrint”.
Principerna, i den mån de finns, är nog samma som för mänskligt boende i till exempel grottor i berg osv.
Det finns fortfarande bostäder nere i södra Frankrike som kallas troglodyte, och som är just grottor, ibland med ett modernt hus i anslutning, ibland med FÖNSTER på själva berget.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 07 Apr 2007 07:39:27 +0000

De mest labyrintiska labyrinterna konstrueras kanske av djur som till exempel gnagare eller rävar. Tänk vilka virrvarr av gångar de kan gräva fram under marken. Vem hittar där mer än byggherrarna själva? Fast de ”djuriska” labyrinterna kanske skapas efter andra principer än de mänskliga?

Av: Karin

Karin — Sat, 07 Apr 2007 06:03:42 +0000

Men man kallar ju inte bara en sån här välordnad sak för en labyrint, väl? Det finns labyrinter med MÅNGA vägar, och just irrvägar.
Den under palatset på Kreta måste ju ha varit en sån.
I Tolkiens Sagan om ringen går hjältarna genom Morias berg, dvärgarnas gamla gruvgångar – och jag lovar, där finns det mer än en väg!

Labyrintspelet (Brio) var jättekul! Jag var urbra på det.
Mina barn har ett nytt spel som heter Labyrint där man puttar kort så att spelplanens (labyrintiska) utseende förändras hela tiden. Det är jag heldålig på.

Och Minotaurus i Labyrinten käkade både unga män och unga kvinnor, ett dussin av varje varje år.
Det tycker jag var rätt mycket, så jag skulle nog inte gå på djurrättsaktivisternas linje i just den frågan.

Av: Agneta

Agneta — Fri, 06 Apr 2007 20:48:06 +0000

Här är en engelsk maze i en tysk trädgård!
http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Schönbusch4.jpg

«Public hedge maze in the ”English Garden” at Schönbusch Park, Aschaffenburg, Germany«

Är Schönbusch Park = de vackra buskarnas park?
I mitten döljer sig ingen jungfru, utan ett träd i kanske jungfrulig grönska.

Mitt i deta labyrintande kommer jag att tänka på Brio-spelet labyrint där man skulle vick en kula genom svårare och svårare labyrinter. Några av sönerna klarade det med nästan förbundna ögon — själv föll min kula pladask alldeles för ofta.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 06 Apr 2007 17:35:33 +0000

Här ser jag att ni – utan svårighet – tar er igenom labyrinten medan jag mest verkar vara inställd på att fastna i den, inte helt motvilligt.

Undrar vad det engelska ”maze” döljer i sig – en labyrint?

Kanske är kvinnan i förlaget Labyrints reklam en sådan där ”jungfru” som sitter fången längst inne i labyrinten och väntar på att bli räddad – av läsarna?

Och visst är det så att ett monster också har rättigheter.

Jag minns att Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” beskrevs av någon som en labyrint. Vid närmare eftertanke tycker jag att det ligger mycket i det – fast egentligen är det väl många romaner och noveller som är skapade som ett slags labyrinter…