Jelenia Góra: gravar

Utmed sidorna av den stora kyrkogården i Jelenia Góra finns en rad av gamla gravbyggnader, familjegravar från den tyska tiden, från Hirschbergtiden:

gravkapell

Man ser att de här byggnaderna tillhör en tid före denna och man anar att de levande som hör ihop med dessa gravars döda inte finns här. Gravarna själva verkar ha dött och ändå ser de på något avigt sätt mäktiga ut i sin skamfilade prakt.

11 kommentarer till “Jelenia Góra: gravar”

  1. dödlighetsmedvetande, ett underbart ord, kan smaka på det i oändlighet
    du gillar goth?

  2. Hmm – jag tycker bara det verkar läskigt. Tänker på Poe. Usch. Bort.

    Men vill ni ha gravromantik så varsågod:

    Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
    att bädda vårt ensliga läger!

    döden måste avskaffas, denna förbannade fräckhet måste ha ett slut citerade en känd bloggare i augusti 2004.

  3. Bengt,

    den där Stagneliusdikten känner jag till sedan min barndom, fast då uppfattade jag den mest som ett dåligt skämt. Vad jag tycker nu är mer obestämt, inte är den ett skämt; skrev Stagnelius så för att liksom slå hål på döden? Inte vilar det någon dödsångest över de här raderna, snarare finns det något väldigt utmanande i dem och kanske en vilja till flykt från livets trassligheter, men en ganska uppnosig och stöddig vilja till flykt.

  4. Här kan jag nog inte alls följa dig (men det är ju fint att du har förmåga att tolka dikten så. Tyder på en sund och realistisk inställning). Jag har läste igenom den flera gånger nu och kan inte tycka annat än att den är, ja, läskig. Sjuk, skulle jag vilja säga. Kanske inte så läskigt som det här där jag inte ens vill citera de inledande raderna:

    Grav muras till, och marmorn ställs på vakt.
    Men ack, förruttnelse är livets anda,
    Stängs ej av vakt, är överallt till handa

    Passar bra till dina bilder f.ö. Själv går jag aldrig frivilligt in på en kyrkogård och det värsta av allt är mausoleiliknande byggnader sådana som du fotograferat. ”De avdödas heliga rum”.

    När jag nu än en gång tittar på din bild ovan slår det mig hur det hela liknar de ”Kellergassen” som ofta finns i vinkullarna här. Men där finns bara Weingeist och inga osaliga andar.

  5. Bengt,
    det blir visst allt livligare här under gravarna.

    Den här dikten, som du inte vill citera inledningsraderna av, känner jag inte till.

    Själv tycker jag om kyrkogårdar och flanerar gärna på sådana platser. Jag tycker det har något lugnande och jag tänker ibland sådant som att man i alla fall är kvar på jorden när man dör, att man är en del av en helhet. Egentligen föredrar jag väl kyrkogårdar med mycket natur och växter och sådana där dödens rum lockar mig mindre.

    Associationen till Weingeist är ju för övrigt trevlig och behaglig.

  6. Hej
    Är detta den gamla ”kommunalfriedhof”? i fd Hirschberg. Jag har mormor och morfar. Skall åka dit om 3 veckor. Var ligger den kyrkogården? Jag vet att det gamla ”krematoriet” lär stå kvar.
    MVH

  7. Hej Regina,

    jag vet tyvärr inte om det är den gamla ”Kommunalfriedhof”. Jag tror att kyrkan som ligger där hette Gnadenkirche och nu heter sw. Krzyza. Om du vill kan jag skicka dig lite bilder från vägen dit. Gå in i kontaktformuläret på hemsidan (under yrkessidor), så kan vi mailas vid om resten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *