Tegel är ett fascinerande byggnadsmaterial, som är väldigt nära det organiska, det levande – bränd jord eller snarare bränd lera. Teglet är en urgammal grundsten i de flesta kulturer. Teglets färger är skiftande men alltid varma.
Tegelvy i Wismar – St. Georgen, Fürstenhof, St. Marien
Ordet ”tegel” härstammar från latinets ”tegula” som har med ”tegere” täcka att göra. Ordet ”tak” är urbesläktat med ”tegel”. Allt detta enligt Hellquist. På tyska heter tegel ”Ziegel” (främst taktegel) eller ”Backstein”, ett ord som låter tjockt och matigt på ett trevligt sätt. Det engelska ”brick” låter då lättare och tunnare. På italienska finns som på tyska ett tegelklingande ord för taktegel – ”tegola” och ett tjockare ord för murtegel ”mattone”.
Blick över Ferraras tak från Castello Estense
För så där en hundra år sedan fanns det så många som fem tegelbruk i Vänersborg. Här är en rest av ett av dem nära Norskens brygga vid Vassbotten:
Också i förfallet behåller teglet sin värme och skönhet:
Ännu inte restaurerat hus i Görlitz
Gränd i Urbino
Moské intill den romerska agoran i Aten
Slottskyrkan i Ludwigslust
Hörn av Castello di Gradara
Torn (vattentorn?) i utkanten av Wismar
I ”Hannoversche Punktierungen” fäster den vitryske poeten Ales Razanau i en dikt vår uppmärksamhet vid tegelstenarna i en byggnad och vid samspelet dessa stenar emellan:
Bis zum bitteren Ende,
haben sie einander geschworen
zusammenzuhalten?!
Die Ziegel
des alten Gebäudes.
Güstrow – domens mäktiga torn