Vi lämnar Järntorget och svänger in på Andra Långgatan. Se här; detta är verkligen en långgata!
Vi följer den. Hit:
Vi kliver in i en egenartad värld, ett slags skurrilt paradis:
Påminner inte allt detta på ett obestämt sätt om Fritz Langs ”Metropolis”? (Associationer bryr sig ju inte om logik.) Eller vad är det som gör stämningen här inne så märklig?
PS Pausträdet gör nu en paus i ett par dagar – jag ger mig ut på en liten resa…
du tänker på den här:
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/94/Metropolis_poster.jpeg
Jaa, fast ju ännu mer på själva filmen än den här guldaffischen till den. Det är något med ljuset och taket och rummet och färgerna och Andra Långgatan där ute som gör det. Där vid grammofonerna är det också väldigt speciellt och litet langigt eller fritzigt faktiskt.
jaha ja
där fick man!
Tja, associationer är som de är.