När barnen var mycket små fick de en jul den här boken av sina morföräldrar:
”Vattendraken” av Muddle Lilius blev mycket omtyckt och hårt läst – ”attedrage” hette den och jag lockas ibland fortfarande tillbaka till den där den står i hyllan. Se så vacker den lilla draken är där hon simmar fram över det blågröna vattnet!
Skymningsbilden här har sin alldeles särskilda stämning – vilar det inte något japanskt över den också?
Och när flickan Lina och katten Quitta springer nerför backen mot havet känner jag mig som en av dem:
Slutbilden ser ut så här och texten bredvid lyder:
När de kom över den sista klippan såg de två vattendrakar på väg ut till havs. Men kvar på stranden låg ett ägg.
