Och människor av den här krausiga typen behövs väl visst på sitt sätt – som peppar eller malört ungefär.

Men allvarligt talat: är det inte just avsaknaden av ”innerlighet” eller ”värme” som gör en personlighet som Kraus till just vad han är? Om han inte hade varit så självgod, arrogant, hänsynslös och självsäker vad hade blivit kvar? Nu orkar man väl inte med alltför många männniskor av den typen och det skulle ju också bli outhärdligt men en och annan kanske behövs?

Nu till lite pet; du skriver så här:

*I monografin som du citerar ovan står det tydligen att “Ein alter Tibetteppich” publicerades 1911. Emellertid trycktes den, vad jag kan se, redan i häfte 313-314 av “die Fackel” som är daterat 31.12.1910.*

Och jag säger så här (utan att vilja trampa varken dig eller mig på tårna, utan bara för att kasta några brokiga knappar i luften ur vår gemensamma knappologikasten): I monografin står det att ”Ein alter Tibetteppich” publicerades i diktsamlingen ”Meine Wunder” 1911. Detta utesluter inte att tibetmattan publicerats i ett annat sammanhang tidigare. Så är det med en hel del av Else Lasker-Schülers dikter. Diktsamlingen ”Hebräische Balladen”, för att ta ett tydligt exempel, innehåller bara till hälften nyskrivna eller för samlingen skrivna dikter, resten publicerades först i andra diktsamlingar.

För övrigt tycker jag att det verkar ligga mycket i Else Lasker-Schülers ord till/om Kraus:

*Ich aber sage Ihnen: was wären Sie, wenn Sie inniger wären.*

I monografi som du citerar ovan står det tydligen att ”Ein alter Tibetteppich” publicerades 1911. Emellertid trycktes den, vad jag kan se, redan i häfte 313-314 av ”die Fackel” som är daterat 31.12.1910.

I häfte 321-322, daterat 29/4 1911, finns en lång essä om EL-S skriven av Richard Weiss, en svårgooglad person som jag inte lyckats hitta någon information om. Även Strindberg publicerade en del saker i die Fackel innan de kommit ut på svenska i Sverige. Kanske något liknande här?

Den 15/5 1911 höll Kraus en av sina välbesökta läseaftnar då han bl.a. framförde 5 dikter av E.L-S, bl.a. Tibetmattan. (Han läste också någonting av Strindberg som hette ”Attila”.) Kvällens intäkter delades mellan EL-S och Peter Altenberg.

Den 8/7 1911 skrev Kraus någonting underligt i sin stående krönika ”Pro domo et mundo” som innehöll allehanda aforismer och reflektioner. Jag citerar originalet för att inte göra något översättningsfel: ”Der Leser glaubt, daß ich mich über ihn lustig machen wolle, wenn ich ihm das Gedicht vom Tibet-teppich empfehle. Als ob ich ihm nicht, wenn ich mich schon über ihn lustig machen wollte, lieber das Gedicht vom Fichtenbaum empfohlen hätte. Warum aber sollte ich mich denn über den Leser lustig machen? Ich nehme ihn viel ernster, als er mich”

Det här ville väl ingen veta men kanske kan det tjäna som ett litet smakprov på vad man kan hitta ganska lätt på den utmärkta webplatsen http://www.aac.ac.at/fackel (gratis registrering krävs).