Gräns är för mig delvis ett praktiskt funktionellt ord. Tomtgräns, ägogräns, sockengräns. Fiskevattensgräns och kräftfiskevattengräns. Det luktar skog, åker och äng för mig och speciellt formade gränsstenar av långt mindre format än Treriksröset. Gärdesgårdar och inhängnader, somliga kunde man sätta sig gränsle över! Gränser finns finns ju även i luftlagren som avgränsas mot varandra och i jorden där olika kulturlager eller gränsar till varandra.

Ord som gränd och granne skulle kunna vara besläktade med gräns, men är det kanske inte.

Här går gränsen! Ett uttryck som kan vara såväl positivt som negativt.

Och här sitter jag mitt i natten och skriver vid min Mac vars användargränssnitt är synnerligen trevligt, men jag borde dock begränsa mitt nattramlande och passera de trösklar, gränser mellan rummen, som skiljer mig från min sköna säng.

En gammal gränsmarkering i min närhet:
http://www.hep.lu.se/staff/mjornmark/skane/runtlund/storaraby-1.jpg

Gränslöst.

Ville bara tillägga, att ”confine” för mig bara inte har något med prefixet ”con” att göra. Jag tror att det klaustrofobiska jag upplever i ordet har att göra med uttrycket ”confined space”. Inlåst, avgränsat, begränsat, trångt…
Diskussionen måste hållas inom ”confined restrictions”, man är ”confined to the rules of grammar/the game”, ett akademiskt problem måste bli ”confined” avgränsat. Usch!!

Boundary däremot, håller jag med Sejfo att det är mer abstakt – ”the bounds/boundaries of human understanding”, t.ex. vilket får mig att tro, att det kan bli utvidgat och inte är definitivt. Men också spelplaner har boundaries och ägor/städer/byar. Fast, det låter ”mjukt” och anslutande till något annat. Men, jag undrar om det faktiskt har med ”bind” att göra… Kanske…

Jag slår upp ”il nuovo Zingarelli minore” för att (åter)skapa mig lite seriositet. Om ”confine” står där: 1. Linea che circoscrive una proprietà immobiliare o il territorio di uno stato o di una regione. 2. termine, fine, limite: ”i confini del mondo”, ”senza confini”=illimitato. Nej, det hjälper visst inte riktigt; jag får inte fokus på ”con” där heller… Jag får nog ta itu med kvällsmaten, kanske kommer jag på något bättre. (Som vanligt står klockan på sommartid här i min kommentarlåda, om någon undrar över de underliga klockslagen.)

Intressanta reflektioner ovan:personligt färgade i en del fall. För mig är ”border” det mest egocentriska om jag säger så. Det är mitt område gärna litet utstofferat och uppbroderat. Vad som finns utanför bryr jag mig inte om eller rättare sagt det ingår inte i min föreställningsvärld. Antar att min lätt anglofoba inställning reflekteras i detta.

”Limes” är väl, vill jag minnas, gränsvärdet för en matematisk funktion (som antyds av Karin) men det var också det romerska rikets yttersta gräns – tidvis längs med Donau.

Jag fäste mig mycket vid Sejfos reflektion om ordet för gräns som betecknande något obehagligt med polis, kontroll osv. I fredligare sammanhang kanske det kan ses som något spännande, nytt, vad finns egentligen där borta? Men visst är det härligt att se alla dessa övergivna gränskontroller -ofta gigantiska anläggningar- i Europa när man seglar förbi i bil eller tåg. Mera sådant.

Sen håller jag helt med Marita om ”confine” – klaustrofobiskt var ordet. Men så behöver man väl inte känna det i Pausträdets kommentarsfält? Eller skall vi confinera oss till etymologin?