Min Oma eller min mormor dog när hon var 92. Det är ganska länge sedan nu. Hon var egentligen helt klar i huvudet ända till slutet och inte var hon direkt sjuk heller, bara lite trött och liksom skör. Jag vet att hon satt på balkongen på Danvikshemmet i Stockholm – det var försommar – och drack vitt vin med min mamma och min moster en av de sista kvällarna hon levde, kanske var det den sista.
Jag vet inte om det är ofta eller sällan jag tänker på henne. Ibland dyker ett minne upp och då cirklar tankarna omkring henne en stund. Jag minns att hon en gång överraskade oss barn (alltså mina syskon och mig) med att plötsligt säga att hon varit på Spetsbergen. Hon hade inte några särskilt exakta geografisk föreställningar – saker låg långt bort eller inte så långt bort. En annan gång sa hon att hon varit vid ekvatorn, men det visade sig sedan inte vara sant, men Spetsbergen det var sant. Ibland sjöng hon en stump till exempel ”Pommernland ist abgebrannt – Maikäfer flieg”. När hon slutade sjunga brukade hon nicka och sucka och säga ”Ja, so ist das”. Ibland uttalade hon sig om händelser eller människor ur världshistorien, till exempel så här: ”Eva Peron var en mycket vacker fru.”
Oma brukade kalla mig för Marjellchen eller Puppka, ja, min syster brukade också få heta så. Vad hon kallade våra bröder för minns jag inte. ”Puppka” är Puppe (docka) med en halvslavisk diminutivändelse och ”Marjellchen” har jag skrivit om här förut: ”Marjell” är ett ord för flicka som förekom i Ostpreußen på den tyska tiden (förmodligen ett gammalt baltiskt eller närmare bestämt fornpreussiskt ord), fast Oma var ju inte från Ostpreußen utan från Hinterpommern. Jag minns en del små ordspråk eller talesätt som hon liksom strödde omkring sig. Några var ganska glada eller lätt nonsensaktiga som den här:
Ach du meine liebe Güte
sechs Bonbons in einer Tüte
Vad det uttrycker? Tja, kanske ett slags förundran över livets små ting.
Annat var mörkare:
Das Leben ist wie ein Kinderhemd
Kurz – und von oben bis unten
beschissen
En del var coolt likgiltigt inför stort och smått:
Ob Speck oder Aal
ist mir alles egal
Eller smått obegripliga:
Verschwinde
wie die Wurst im Spinde (”Wurst” uttalades då ”Wurscht”)
Försvinn som korven i skåpet. Ja, känn på den.
Vissa kunde ha något knipslugt eller smålistigt över sig som det här:
Mit Geduld und Spucke
Fängt man eine Mucke
Med tålamod och spott fångar man en mygga. Ja, ”mygga” heter ju egentligen ”Mücke”, men för rimmets skull blev det ”Mucke”.
Ibland var hon trött på allt och sa:
Ich bin der lahme Muck.
Vad ”Muck” skulle vara fick jag aldrig veta…