nu ser jag att jag har tappat ”min farbror” här. Jag gör till en början om hela manövern tar med det:

“Innerlich stand er auf. Und das genügte auch vollkommen. Der Kellner fühlte dieses innerliche Aufstehen meines Onkels wie einen Angriff, und wich zwei kurze zittrige Schritte zurück.”

“I sitt inre reste han sig. Och det räckte också fullständigt. Kyparen upplevde detta min farbrors sätt att resa sig i sitt inre som ett angrepp och han ryggade två korta darriga steg tillbaka.”

Jag vill inte gärna släppa uttrycket – även om det inte finns någon smidig motsvarighet till tyskans ”innerliches Aufstehen”. Jag tänker mig att man genom den här upprepningen ser hur orden hänger ihop. Det du säger om ”upplevde” tycker jag att jag kan följa, delvis i alla fall, men samtidigt gillar jag inte riktigt ”kände” i den positionen heller, även om ”fühlte” som du säger närmast motsvaras av ”kände”. Kanske kan man säga ”För kyparen kändes min farbrors sätt att resa sig i sitt inre som ett angrepp”? Nej?

Jag tar alltså tacksamt emot förslag, men sedan måste jag gno omkring med dem ett tag…

Vore det för radikalt att helt ersätta ”innerliche Aufstehen” med ”det” eller ”detta”? Lite mer lakoniskt än originalet, men det brukar jämna ut sig.

Eller annars något i stil med:

”När min farbror på detta sätt reste sig i sitt inre upplevde kyparen det som ett angrepp…”

Det där var väl bara på ett ungefär, det är ordningsföljden jag är ute efter, den blir lite mer entydig så här, har jag för mig.

”Fühlte” undrar jag också över (i min enfald och mina bristande tyskkunskaper). Betyder det säkert ”upplevde”, vilket jag förstår som ”tolkade”, alltså lite torrt och abstrakt, eller kan det betyda ”kände av”, ”kände”, alltså lite mer påtagligt, att han kände det nästan som man känner en vibration? Vet inte om det här är begripligt.

”Innerlich stand er auf. Und das genügte auch vollkommen. Der Kellner fühlte dieses innerliche Aufstehen meines Onkels wie einen Angriff, und wich zwei kurze zittrige Schritte zurück.”

”I sitt inre reste han sig. Och det räckte också fullständigt. Kyparen upplevde detta hans sätt att resa sig i sitt inre som ett angrepp och han ryggade två korta darriga steg tillbaka.”

som sagt har jag nytta av dina inspirerande höftskott. Ibland blir det något jag kan plantera in rakt av (som ett skott), ibland hjälper det mina tankar in på andra banor och ibland är det helt enkelt bara kul.

Inom sig reste han sig upp.
Kort, koncist och militäriskt, ingen ”inre resning” som ju onekligen inbegriper något nästan moraliskt – för mig.
Bonne nuit!

det där med läspning kan jag inte göra något åt, eftersom det är Borchert som behagar kalla det här (s/z->sch) fenomenet så. Jag har också funderat i den banan, men sedan släppt den och tänkt: ”Jag ska översätta det här, inte rätta till Borcherts terminologi!”

Tack för översättningsförslagen på ”dieses innerliche Aufstehen”! Jag ska undersöka vad jag kan utvinna ur dem.

Det där med aufstehen var ju inte så lätt.
Inre uppstigning?
Invärtes uppresning?
Inre uppställning?

da bischt du ja wieder (du talar ju en sådan här charmig sydlig variant av tyskan där Kunst heter Kunscht, eller hur?)!

Problemet med ”resning” är att det betyder något annat och mer på svenska. ”Resande” betyder ytterligare något annat. Här måste nog skäras hårdare.

”I sitt inre reste han sig” kan vara en variant till det jag har. Jag ska fundera över om det går att föra över detta i någon form till den andra meningen…I så fall går det kanske att komma någonstans.